När syns ett nyhets- ankare i rullstol, SVT?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-01-04 | Publicerad 2012-01-03

Debattören: Vi har vant oss vid kvinnor och dalmål – nu är det de funktionshindrades tur

REDAN I RUTAN Hösten 2011 blev rullstolsburna Lovisa Söderberg programledare för barnprogrammet ”Bolibompa” i SVT. Nu är det dags att funktionshindrade också får synas i nyhetsprogrammen.

I Sveriges Televisions sändningstillstånd står att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och att mångfald ska prägla programverksamheten. Regeringen understryker dessutom att Sveriges Television är skyldigt att särskilt beakta de behov personer med funktionsnedsättningar har. SVT:s interna direktiv gällande mångfalden är än mer detaljerade. I företagets kultur- och mångfaldspolicy står följande: ”SVT välkomnar och respekterar olikheter med hänsyn till kön, ålder, etnicitet, religion eller­ trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder […] Detta ska avspeglas i såväl utbud som personalsammansättning.”

Tv och övrig media har ett stort inflytande­ över allmänhetens attityder, åsikter och värderingar. Det är därmed viktigt att det finns ett mångfalds­perspektiv vid såväl nyhetsrapportering­ som vid rekrytering av nya medarbetare. Det ska vidare­ vara en självklarhet att alla i samhället, oavsett till exempel kön, ursprung eller funktionsnedsättning, ska ha likvärdiga möjligheter.

Hur ser det ut med mångfalden i tv-­rutan? Den har förbättrats dramatiskt sedan Gun Hägglund som första kvinna­ i världen började läsa nyheter 1958. Många tyckte vid denna tidpunkt att det var opassande med en kvinna­ i denna­ roll, men med tiden kom det tack och lov att betraktas som en självklarhet.

De flesta förändringar möter motstånd. Länge var det ett krav att såväl nyhetsuppläsare som reportrar talade­ rikssvenska. Numera är det få som reagerar­ negativt på att höra dalmål­ eller­ göteborgska i tv-rutan. När Sveriges Television under tidigt 1990-tal mer aktivt började anställa­ personer med annan bakgrund än den svenska fanns det personer som reagerade­ negativt. Nu har företaget systematiskt­ integrerat personer av annan härkomst, både som medverkande i program och som anställda.

I dag är det väl ingen som har synpunkter på SVT-profiler som Ana Barata­ eller Nour El-Refai.

En grupp som ännu inte har fått genombrott­ i tv-rutan är personer med funktionsnedsättning. Dessa personer intervjuas i inslag, men beskrivs­ ofta­ stereotypt som hjältar eller offer­. Vanligtvis är det personens funktionsnedsättning som står i fokus­. I framträdande roller, som experter­ inom olika fackområden, eller­, inte minst, som nyhetsuppläsare eller reportrar­ lyser personer med funktionsnedsättning däremot med sin frånvaro.

Att tillsätta en programledare med ett synligt funktionshinder skulle inte bara­ ha ett tydligt symbolvärde för Sveriges­ Television. Han eller hon skulle­ dessutom hjälpa till att ”normalisera” en stor grupp människor i samhället. Det skulle­ bidra till att vi slutar betrakta personer med funktionsnedsättning som ”de andra” och de därmed följande värderingarna. I förlängningen kan arbetsgivare­ inse att personer med funktionsnedsättning ofta har samma kapacitet som övriga arbetstagare. SVT skulle dessutom leva upp till regeringens krav på att ”spegla hela landet”. Det är hög tid för det.

Ett vanligt förekommande argument mot att anställa personer med funktionsnedsättning i en framträdande tv-roll är att denna person skulle­ ”ta fokus från programmet”. Samma sak har vi genom åren hört när det gäller­ kvinnliga nyhetsuppläsare, personer med utländsk bakgrund, personer med ofördelaktigt utseende eller manliga programledare som inte har slips i tv-rutan. Håller argumentet? Vad innebär det att vara ”normal”? Om man anser att en rullstol stör, är det då inte dags att ifrågasätta sin egen syn på rullstolsburna? Barn kanske­ är mindre intoleranta, jag har inte hört några protester från barn efter­ att Bolibompa anställde en programledare med funktionsnedsättning.

På samma sätt som Sverige var ett pionjärland med den första kvinnliga nyhetsuppläsaren skulle­ det vara lämpligt om vi tog täten­ när det gäller att låta personer med funktionsnedsättning ta plats i tv-rutan. Funktionshindrades rätt att synas i tv-soffor och som nyhetsuppläsare gör att såväl­ sändningstillstånd som SVT:s egen policy efterlevs i högre grad.

När får vi se en nyhetsuppläsare­ i rullstol, Eva Hamilton­, verk­ställande direktör­ för SVT?

Ewa Samuelsson

Följ ämnen i artikeln