Jag var inte heller den snygga
Lisa om glasögonormar – och Barbie
Barbie fyller 50 i år, den gamla plasthaggan, läser jag nånstans, och på MSN klagar en tjej jag känner över hur osexig hon kände sig hela tonåren. Hon tycker att man liksom tvingades välja mellan smart och snygg. Och själv var hon för bright, ja rentav nördig, för att ses som SNYGG. Därför stämplades hon som FUL, och det har förföljt henne långt upp i åren. Jajaja, sluta skryta, tänker jag.
Och jag tänker att det vore intressant om Barbie, 50 år, också gav oss sin syn på saken. Men henne hör man aldrig nåt om. Hon sitter väl hemma i sin skinnsoffa och tittar på TV4 just nu, och hade hon en blogg så skulle den bara handla om manikyr och tjejmiddagar och utekvällar med eurodisko.
Barbie har noll kredd. Hon är trashig, korkad, bara kropp. Hon är den som verkligen aldrig kunnat värja sig för andras blickar. Till och med de mest medvetna av feminister granskar henne och finner, inte hennes roll, utan HENNE icke värdig. Och när en Barbie letar efter den rätte på teve och tittarsiffrorna är usla så blir alla helt skadeglada.
Själv var jag en glasögonorm i hemstickat och hemanent med sprejad snedlugg när jag var liten. Jag var aldrig SNYGG, men i ärlighetens namn var jag aldrig särskilt SMART heller. Jag bara: Vaddå Pythagoras sats?
Det förvånar mig lite att de flesta verkar känna ett så tydligt antingen eller. Och visst, vi kan älta stigmat med att bara vara, vara vänner. Men hur vidrigt måste det inte ha varit att vara en Barbie? Alla kände sig hotade av henne, försökte trycka ned henne, skrev på toaväggen att hon var en äcklig hora. Vi gör det fortfarande. Jag undrar hur det känns. Det är aldrig någon som frågar henne.
Kanske du led av forna tiders fulhet, men det ligger också något kokett i att samtidigt understryka att man var den brighta, bildade, nördiga som ingen kommenterade eller tafsade på eller kärade ned sig i. Och den där osynligheten som följer med att vara en fin flicka är faktiskt partriarkatets sätt att visa respekt under några särskilt skeva, skakiga år.
Så kom igen, sluta älta! Du var alltid flickvänsmaterial.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.