Låt Mher Sahakyan stanna i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-12-01 | Publicerad 2014-11-28
Martin Schibbye med fler: Att vara journalist i Armenien är förenat med livsfara
I februari utvisades journalisten Mher Sahakyan till Armenien av svenska Migrationsverket, trots att han på grund av den granskande journalistik han tidigare bedrivit var hotad till livet av medlemmar i parlamentet. Efter att på håret överlevt ännu ett mordförsök lyckades han än en gång fly landet, och ta sig tillbaka till Sverige (där hans fru och två barn har levt i djup oro och ångest), och lämnar nu med sin familj in sin andra ansökan om politisk asyl.
Pressfriheten är kraftigt begränsad i Armenien. Våldsbrott och hot mot journalister är vanliga. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter från 2006-2012, skriver i sin rapport om Armenien från 2011 hur journalister hotas eller misshandlas, och hur den armeniska regeringen är ovillig att skydda dem.
Detta är något som den maktgranskande journalisten Mher Sahakyan själv fått erfara. Efter att ha granskat en högt uppsatt politikers inblandning i en brutal mordhärva blev han själv 2010 hotad till livet och nästintill misshandlad till döds av denne parlamentledamots livvakter. Mher och hans familj tvingades fly och kom till Sverige, i hopp om att beviljas politisk asyl.
Men trots omfattande bevisning och ett massivt stöd från diverse pressfrihetsorganisationer (bland annat PEN International, Svenska PEN och Reporters without borders) vägrade Migrationsverket ge familjen Sahakyan skydd undan förföljelsen i hemlandet. Tidigt på morgonen den 15 januari i år väcktes den armeniska journalisten av att tre poliser tog sin in i familjens lägenhet i norrbottniska Råneå. Hans fru och två barn tvingades se på hur deras make och pappa togs ifrån dem för att deporteras.
Efter att han utvisats till Armenien levde han gömd i drygt en månad, innan våra farhågor besannades och Mher utsattes för ännu ett mordförsök, som skadade honom mycket svårt. Av rädsla för ytterligare trakasserier vågade han inte ta sig till sjukhus, utan vårdades av en privatläkare i hemlighet, gömd i ett kallt källarrum i huvudstaden Jerevan.
Under denna tid lyckades de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye få kontakt med honom, genom ett hjälpnätverk i Sverige, och bege sig till Armenien för att besöka honom i sitt gömställe varefter de publicerade intervjuer för att uppmärksamma hans situation i svenska medier.
Några månader senare, efter att Mher återhämtat krafter nog för att stå på benen, lyckades vänner och kollegor i Armenien ordna så att han åter kunde smugglas ut ur landet, till Georgien – där han befunnit sig tills nu, när han än en gång kunnat ta sig tillbaka till Sverige och återförenas med sin familj, och lämna in en ny ansökan om politisk asyl.
Det var ett allvarligt brott att utvisa Mher Sahakyan. Beslutet gick emot svensk lag om flyktingskydd och internationell rätt. Vi var många som då uttryckte vår bestörtning över att Sverige så tydligt valde att åsidosätta sitt ansvar att försvara yttrande- och pressfrihet. Vi var också många som fruktade att Migrationsverkets ansvarslösa agerande satte Mhers liv på spel.
Uppenbart är nu att det föreligger starka skäl att bevilja Mher Sahakyan och hans familj uppehållstillstånd. De har genomlidit fler umbäranden än någon ska behöva genomlida, och med den senaste attacken emot Mher som ett sista blodigt bevis på hans utsatthet vädjar vi nu till Migrationsverket att skyndsamt ge familjen Sahakyan den politiska asyl som de är i rätt att åtnjuta.
Martin Schibbye,
journalist
Jonas Nordling,
ordförande Journalistförbundet
Sanna Vestin,
ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR
Charlott Rehnman,
domprost Luleå
Svenska kyrkan, Råneå genom t.f. kyrkoherde Lena Malm