Det är fel att vara ful – det vet alla

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-18

Lisa Magnusson om hyckleriet om det ”oviktiga” yttre

Lisa Magnusson.

GUUUD vad folk blev upprörda över den där lilla sjuåringen som var för ful att få uppträda på OS-invigningen. Ni har väl hört om det? I strålkastarljuset ett vackert barn som mimar i micken. I kulisserna den fula flyhakade flickan som sjunger låten på riktigt. Hahaha. Säga vad man vill om kineserna, men de är då inte rädda för att bryta tabun. (Typ genom att göra klart för SMÅUNGAR att de är för ugly.)

De starka reaktionerna som följde fick mig att tänka på den där scenen i ”Fucking Åmål”, ni vet när Agnes lillebror frågar mamman ifall man måste in på sjukhus om man är lesbisk. Mamman: ”Sjukhus? Nej, absolut inte! Det är inget fel alls. Man är, ja man är som alla andra människor... Vem är det som…?” Lillebror: ”Kalle säger att hans bror säger att Agnes är lesbisk.” Mamman: ”Agnes? Det var det dummaste! Det är hon inte alls!”

Och frågan är vad som egentligen är värst. Att göra tydligt för barn att de är så fula att det är skämmigt? Eller att vara helt hysteriskt ”alltså utsidan spelar ingen roll, absolut ingen roll, men ful? Du!? Det var det dummaste, DET ÄR DU INTE ALLS!”? För mig är det två sidor av samma mynt, och det myntet säger att det visst är viktigt hur man ser ut. Att det är fel att vara ful. Och så är det ju. För de vuxna, eftersom de är så ytliga. Det är därför de får psykbryt om nån antyder att en unge inte är tillräckligt vacker. För dem är fulhet en katastrof.

Men fula mänskor klarar sig ju alldeles finemang, ja faktiskt bättre än de som ser bra ut, när jag tänker efter. För det vet ju alla hur det är med de som är snygga och charmiga och populära och lyckade: De behöver aldrig utveckla någon personlighet. Ingen kommer nånsin kräva mer av dem än att de går att ha i möblerade rum och ler lagom trevligt på bröllopsfotot. De fula däremot, de har lärt sig att kompensera sitt anskrämliga yttre med ett spännande inre. De har djupare och rikare känsloliv. Är klokare. Mer kreativa. Allt som är viktigt och intressant och stort på riktigt kommer från fulingar.

Så det är ju lite synd att jag själv är så snygg. Kanske är det därför jag skriver så dåligt?

Lisa Magnusson

Följ ämnen i artikeln