Satsa mer pengar på de bästa lärarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-06-10
Svenskt näringsliv: Lönen bör kopplas tydligare till prestation
I början av 1990-talet kommunaliserade Göran Persson lärarkåren. Nästa år flyttar Gustav Fridolin tillbaka ansvaret för lärarnas löneutveckling till staten. Det behöver inte vara fel väg att gå, allt handlar om hur regeringen utformar sin miljardsatsning på lärarlöner.
Pengarna som avsätts räcker till ungefär 800 kronor per lärare i månaden om alla får lika mycket, har tidningen Lärarnas Nyheter räknat ut. Men en sådan lösning gör en redan sammanpressad lönestruktur än mer kompakt. De som tjänar minst får procentuellt mest och de som tjänar mest får procentuellt minst. Om vi antar att löneskillnader i någon utsträckning speglar medarbetarnas kompetens och erfarenhet innebär det att de mest yrkesskickliga lärarna blir ”straffade”.
I stället borde regeringen använda pengarna för att öka lönespridningen. Lärarna som lyckas höja kunskapsresultaten och tar större ansvar för skolans utveckling ska helt enkelt kunna se det i lönekuvertet. Självklart måste en sådan prestationslön utgå ifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar.
Vissa skulle invända att det inte är möjligt att mäta lärares arbetsresultat på det sättet. De skulle säga att skolan skiljer sig från andra branscher och det är svårt att urskilja den enskilda lärarens insats.
Faktum är att individuellt satta löner kopplade till arbetsinsatsen finns i nästan alla andra akademiska yrken. I näringslivet är det mycket vanligt med prestationsbaserade löner. En tysk studie visar dessutom att länder med prestationslöner för sina lärare också når signifikant högre Pisa-resultat än andra.
Det ställer dock högre krav på rektorerna. I skolledarnas arbetsuppgifter ingår att ha en klar bild över hur medarbetarna presterar. De måste också se till att ett resultatbaserat system inte leder till ytterligare betygsinflation.
Skolforskningen är enig om lärarnas avgörande roll för kunskapsresultaten i skolan. Och den viktigaste effekten av ett incitamentssystem är det kan attrahera de mest lämpade ungdomarna till läraryrket.
Personer som vet att de är högpresterande söker sig i högre utsträckning till arbeten där man kan påverka sin egen lön – och omvänt. Samtidigt kommer lönesättningen att påverka vilka som fortsätter i yrket. En lärare som gång på gång går miste om lönehöjningen kan förväntas söka sig någon annanstans.
Men det är inte nödvändigtvis av ondo. En av världens ledande experter på området, Stanfordforskaren Eric Hanushek, skriver i en artikel att de amerikanska eleverna skulle prestera i toppen av Pisa-mätningen om de fem procent lägst presterande lärarna ersattes med lärare som presterar kring snittet.
”Bättre lärare är viktigare än mindre klasser”, är rekommendationen som Sverige fick av OECD:s utbildningschef, Andreas Schleicher. Vår uppmaning till utbildningsministern är därför att våga ta chansen. Ge de mest yrkesskickliga lärarna en välförtjänt lönehöjning.
Tobias Krantz
Chef Utbildning, forskning och innovation på Svenskt Näringsliv
Fredric Skälstad
Utbildningspolitisk expert, Svenskt Näringsliv