Jag provocerade mig till mitt drömjobb

Det pratas mycket om troll nuförtiden, det är verkligen ett skällsord i tiden, men ingen vet riktigt vad det betyder. Den allmänna uppfattningen verkar vara att det handlar om ett ljusskyggt internetväsen som bara är ute efter att jävlas och medvetet försöker sabba varje försök till vettig diskussion. Själv har jag använt begreppet högst godtyckligt, eller, well, för att vara ärlig har jag främst använt det om folk vars idioti är så gränslös att jag inte vet vad jag skall ta mig till. Jag är helt på det klara med att troll = idiot är en etymologiskt tveksam tolkning, men att tänka så har i alla fall hjälpt mig, det har gjort mitt yrkesliv lite lättare och förbättrat min livskvalitet i största allmänhet. Fast det är lite förrädiskt.

Jag har egentligen alltid haft en ganska avslappnad inställning till troll, även om jag tidigare inte tänkt på dem som troll utan som just idioter. Jag är inte typen som bryter ihop för att det finns folk som är elaka mot mig eller har konstant otur när de tänker, tvärtom är det faktiskt delvis tack vare dem som jag överhuvudtaget fick jobb som krönikör på Aftonbladet.

Jag säger delvis, för Aftonbladet anlitade mig nog troligen främst för att jag 1) är en något så när ung kvinna, som 2) kan stava, 3) är förhållandevis kompromisslös, samt 4) själv är skicklig på att trolla.

Mm, hej jag heter Lisa Magnusson och jag är ett troll. Jag provocerade mig till mitt drömjobb, jag anställdes som fast krönikör på Aftonbladet efter att bland annat ha skrivit en text som gick ut på att det var smart av drottning Silvia att plastikoperera sig. Jag står för den texten helt och fullt, men jag skrev den på ett sätt jag visste skulle reta gallfeber på dem som läste. Och det funkade! Verklighetens folk blev RASANDE, jag fick jobbet. Se där ett exempel på konstruktiv och ytterst effektiv trollning.

För trollning behöver ju inte nödvändigtvis vara något dåligt. Faktiskt skulle jag vilja avdemonisera hela trollbegreppet, jag är inte bekväm med den riktning det har tagit. "Troll!" verkar ha blivit en autobesvärjelse mot dem som tycker för annorlunda och är för wack, en sköld som vi - jag också - helt slött håller upp framför oss när vi bara inte orkar. "Troll!" har blivit en omskrivning för "du är dum och jag blir provocerad så LALALA, jag vägrar lyssna på vad du säger".

Sanningen är att Lidllökarna blommar i allas våra rabatter året om, och hur skönt det än är för mig att föralltid försvinna in i en liten bubbla med folk som tycker ungefär som jag så är det ju ändå inte för dem jag skriver. Internetfaunan behöver trollen, också de riktigt vidriga varianterna. Det är de som håller hatet glödgande och grytan kokande. Utan dem skulle det bara bli ljumma, duktiga texter skrivna i djupsta samförstånd. Och hur spännande vore det?

Följ ämnen i artikeln