Ensam pappa – nytändning för mammasåpan
När dejting-dokusåpan Ensam mamma söker i kväll rullar in på sin femte säsong (TV 3, klockan 20) heter deltagarna My, Hannah och Martin. En pappa tar alltså plats i det offentliga tv-rum där kärlekslängtan och spirande förälskelser levs ut och begrundas verbalt på ett sätt som känns kontraproduktivt men tydligen funkar. ”Ensam förälder söker” låter förstås inte lika klatschigt och titelns könade begrepp signalerar den ideologi varpå serien vilar – att mammor som inte lever med pappor är ensamma, att kärnfamiljen är att föredra och att just människor som har barn är lite extra intressanta. I barnen finns framtidsperspektivet, mognaden, kontinuiteten.
Att föra in Martin är lite av ett genidrag: de stora grupperna av biffiga friare får en kontrast i brudagänget som dricker nubbe och festar loss.
De i stort sett enkönade tävlingsfester som pågår är på många sätt bisarra – hur festar man tillsammans med rivaler? – men när friare kontrasteras av friarinnor får serien trots allt en nytändning.
Om det nu går att tända om något så avslaget. Tänkte jag skriva. Men trots allt, och det är inte produktionsbolagets utan alla medverkandes förtjänst, handlar det om något djupt allmänmänskligt, att duga och att hitta rätt. Även om uttrycken skildras både påfluget och hafsigt. Och så nedtonat att man kunde önska en än större renodling. Ensam mamma söker som haiku, någon?
