Behövs en nationell samordnare mot ensamma galningar
Sverige har terrorism även inom gränserna
I går presenterade Alice Bah Kuhnke den nya nationella strategin mot våldsbejakande extremism. Den innehöll inga våldsamma nyheter om ordvitsen tillåts. Den nya myndighetens fokus ligger fortfarande på svenska medborgare som åker till Syrien för att strida med IS. Svenskar som slåss med irreguljära trupper i Ukraina har man ännu inga åtgärdspaket mot.
Bägge grupperna har visserligen krympt det senaste året. IS stora bakslag och Ukrainakrigets dödläge har gjort att allt färre svenskar lockas till fronterna. Till Ukraina troligen ingen alls.
Arbetet med att förhindra svenska ungdomar att bli kanonmat åt IS är så klart både behjärtansvärt och viktigt, men prioriteringen är ändå märklig ur en aspekt. Myndigheten fortsätter nämligen att enbart jobba med att bekämpa extremism utomlands.
Borde det inte finnas något fokus på de terrormord som begås inom Sveriges gränser?
Borde inte någon myndighetsperson stärka säkerheten för svenska skolbarn som mördas av politiska skäl? Vid gårdagens presentation nämndes inte med ett ord att det samma vecka startat ytterligare en rättegång mot en politisk terrorist i Malmö.
Jag kan förstå att Bah Kuhnke tyckt det varit sexigare att bekämpa ”den globala terrorismen”, men att helt lämna den nationella säkerheten utanför uppdraget är befängt. Om ingen tar sitt ansvar bör Stefan Löfven snarast tillsätta ytterligare en samordnare. Kalla den nationell samordnare mot ensamma galningar, om ni vill.
Det är ju så högerextrem terror oftast benämns av det vita Sverige.
