Biblisk lydnad
Onyanserad auktoritetskritik på Judiska museet
KONST I det första rummet: ungdomar från hela världen på video som säger ”Jag är Isak” och ”Jag är Ismael”.
I det sista rummet: bilder på barn som soldater och som krigsoffer. Däremellan vrider och vänder filmaren Peter Greenaway och hans hustru multimediakonstnären Saskia Boddeke i ytterligare tretton rum på den bibliska historien om hur Gud befaller Abraham att offra sin son Isak (Ismael i muslimsk tradition). Men i sista stund, när Abraham bevisat sin lydnad, stoppar Gud honom och byter pojken mot en bagge.
Utställningen heter Gehorsam, lydnad, och visas på Judiska museet i Berlin (till och med den 13 september). Enskilda passager är kraftfulla. Som ett fjäderklätt rum med änglavingar gjorda av stympade människohänder. Eller det mörka rummet med dussintals krucifix på väggarna: korset som den i särklass mäktigaste symbolen i vår del av världen, kristendomen som dödsfixerad.
Men i huvudsak är det en rätt onyanserad auktoritetskritik - i synnerhet de abrahamitiska religionernas idé om absolut underkastelse - som mer känns riktad till tonåringar än till vuxna. Det hade krävts mer problematisering för att bli riktigt intressant. Är ändå inte ett mått av lydnad nödvändigt för att vi ska kunna leva tillsammans?
Mer provokativt, inte minst i denna religiösa kontext, är hur konstnärerna skvätter in en dos djurrätt och inbegriper baggen i empatin. På en video stapplar ett uppenbart nervöst, guldbehornat Damien Hirst-får omkring. I nästa rum: en blodbestänkt vägg fylld med vita offerlamm, på led mot slakten.
