– Jag blev besatt av att förklara hur allt hör ihop
I ”Svart sol” undersöker Andreas Norman konspirationer och extremism
Poet, säkerhetsexpert på UD och författare – Andreas Norman har bytt liv flera gånger.
Nu är han aktuell med ”Svart sol”, en hyllad thriller om ett högerextremistiskt terrorattentat mot Rosenbad och statsministern.
– Jag började fundera över varför det växer fram så många konspirationsidéer och extrema åsikter. Allt från antivaxxare, som sprider lögner om vaccin, till anhängare av Qanon, som hävdar att det finns ett internationellt nätverk av sadistiska pedofiler med medlemmar som Barack Obama och Dalai Lama.
Han säger att allt är en del av samma ekosystem – ökande nationalism, rasism, skinheads som tagit på sig slips och normaliserat sina åsikter. Sverigedemokrater som inte längre öppet talar om etnicitet och ras utan om svensk kultur.
– Jag blev besatt av att försöka förklara hur allt hör ihop. Statsvetaren i mig gick igång på alla cylindrar.
Läste om infiltratörer
Startskottet för Andreas Normans del var när han hörde talas om den konservativa tankesmedjan Oikos, grundad av Mattias Karlsson, som sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna.
Under tre år studerade han vit makt-miljön, läste Säporapporter, intervjuade och skrev.
– En viktig pusselbit blev den debatt om brittiska polisens infiltrationsverksamhet som pågick i England. Jag följde den på nära håll och kom över material om hur man kan infiltrera olika grupper. Här har jag en berättelse, tänkte jag och det var givet att jag skulle kasta in min återkommande hjältinna Bente Jensen i den jobbigaste av situationer.
Hon var med redan i hans debutroman ”En rasande eld”, i vilken hon tjänstgjorde som en diplomat i Bryssel och hamnade i en konflikt som engagerade både MI6 och CIA.
Ville bli skådespelare
Anderas Norman fick många lovord för sin initierade skildring av UD:s inre värld, inte minst av tjänstemännen själva.
– Där härskar en hierarkisk gammal kanslikultur som inte släpper in dem som inte tillhör den. Man håller noga på alla former, hur man klär sig, hur man uttrycker sig på ett möte. Här finns alla som var bäst i klassen, de tävlingsinriktade och högpresterande.
Särskilt uppskattat blev hans beskrivning av chefen själv, den bloggande utrikesministern: ”Han var briljant, otvivelaktigt, men i grunden fullständigt ointresserad av människor som inte var utrikesministrar”.
Att Andreas Norman skulle hamna som säkerhetsexpert på UD fanns inte i sinnevärlden under hans uppväxt.
– Min ursprungliga dröm var att bli skådespelare. Jag gick i Calle Flygares teaterskola under hela gymnasiet.
I stället bestämde han sig för att bli poet och lyckades få en diktsamling utgiven.
– Jag var 24 år och hade höga planer. Men jag drabbades av skrivkramp.
Läste i Berlin
Följden blev att han började läsa på universitetet och fortsatte att studera statskunskap i Berlin, där hans intresse för internationella frågor väcktes. Han sökte och kom in på UD:s diplomatprogram och blev så småningom säkerhetspolitisk expert i terroristbekämpningsgruppen, något han haft nytta av i sitt författarskap.
Och omsider kom skrivlusten tillbaka.
– Jag började göra anteckningar, skrev och skrev och skrev om. Jag hade ingen aning om hur man skulle bygga dramaturgi eller ens hur man skapar spänning.
Hans läromästare blev John le Carré och Graham Greene.
– Jag läste det mesta av dem. Satte mig själv i en hård skola och visade texterna för några utvalda. Men det var först när jag insåg att jag skulle skriva om den värld som är min som jag hittade rätt ton.
Andreas Normans karriär på UD tog ett plågsam vändning då han skickades ner till Thailand dagarna efter tsunamin i december 2004. Han har beskrivit sina upplevelser i boken ”9,3 på Richterskalan”. Det är en skakande ögonvittnesskildring av det kaotiska arbetet, hanteringen av döda kroppar och mötet med överlevande.
Var tvungen att sluta
Men det är också en uppgörelse med hopplös byråkrati och en förintande kritik mot UD:s handlingsförlamning under krisen.
– Jag visste att jag inte kunde fortsätta att arbeta där efter bokens publicering.
I dag har han bytt ett välavlönat jobb och ett ambassadörsresidens någonstans i en avlägsen världsdel mot en trerumslägenhet i Bagarmossen.
– Jag trivs med lugnet, att bo nära en skog. Och att skriva är det som gör mig lycklig på djupet. Det kringflackande livet passade mig inte. Man hör inte hemma någonstans. Även Sverige blir ännu en tillfällig bostadsort.
