Betonggris mot Jimmie Åkesson
S-resonemang står ordentligt i vägen för SD-ledaren
Nu måste vi tala om integrationsproblemen!
Så löd den borgerliga ryggmärgsreaktionen på SD:s valframgångar. Maciej Zaremba och Bo Rothstein krävde språktester, Svenskans Sanna Rayman och Timbros Andreas Johansson Heinö pekade ut integrationsproblemen som orsaken till SD:s tillväxt. Expressens Malin Siwe pekade på överbelastade flyktingförläggningar i småkommuner.
Invandrarna blev det problem som skulle lösas för att stoppa rasismen. Som om de aldrig förstått vad som skett i Danmark, där fixeringen vid invandrarna dukat bordet för populisthögern.
Nu gastar de om att problemen ”sopas under mattan” (DN, Expr 3 oktober), när svaret från vänster i fredags blev att slopa integrationsministern. Socialdemokratin går back to basics: arbetslöshet och fattigdom är i huvudsak klassproblem, inte kulturproblem. Och sådana har vi 100 års erfarenhet av att lösa.
”Oavsett om man kommer från Örnsköldsvik eller Kabul så är det jobb, det är utbildning, det är språket, det är bostad som gäller”, som Stefan Löfven förklarade i Aktuellt (3 oktober.)
Det kan vara det vackraste han sagt, och ett perspektiv som står som en rejäl betonggris i vägen för Åkessons försök att spela ut arbetare mot arbetare.
Att det också finns en rasism som samspelar med klassproblemen och effektivt utestänger många invandrare från bostäder och jobb är en annan sak. Det talar i så fall som Per Wirtén föreslagit för att man, om något, borde ha en antirasism-minister i stället.
