”Jason och Medea” 363 år gammal buskis

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2012-05-30 | Publicerad 2012-05-29

Välsmakande karnevaliskt autenticitet men med fåntratthumor

Drottningholmsteatern bjuder på dratta på ändan-humor.Foto

Drottningsoperan drar igång sommarens program med Jason och Medea, en opera av den venetianske kompositören Francesco Cavalli. Den uppfördes först under karnevalen 1649 och blev en av dåtidens mest spelade.

Den utgör ett hopkok av grekisk mytologi och burlesk humor. Den som redan innan stiftat bekantskap med Medeamyten genom Euripides tragedi, som slutar i barnamord och allmän bråd död, kommer alltså inte att känna igen sig.

Här kretsar historien kring Jasons jakt på det gyllene skinnet och hur han avviker från sitt uppdrag genom att inleda en kärleksaffär med den temperamentfulla Medea. Jason är frimodig och har gjort sig känd för att falla offer för sina begär tidigare. Dramat utvecklar sig till en veritabel sängkammarfars där pilska ammor och kärlekskranka puckelryggar bara utgör en liten del av förväxlingskomedin.

Detta är en produktion i samarbete med Operahögskolan i Stockholm och sångmässigt klarar sig eleverna utan vidare anmärkningar.

Maria Sanner, som även gjorde titelrollen i Folkoperans Julius Caesar i våras, visar med sin Jason än en gång att hon behärskar barockens byxrollsrepertoar till fullo.

Sara P Eriksson som Medea visar att hon kan agera och sjunga med både kraft och sårbarhet. Mark Tatlow för den modesta orkestern med kärleksfull hand.

Deda Cristina Colonna bjuder dock inte på något djuppsykologiskt finlir i sin regi. I stället är det dratta på ändan-humor och en handdocka som får lite väl många användningsområden. Musik som är över trehundra år gammal kan vara tidlös.

Vad som däremot bara känns uråldrigt och poänglöst är De tre fåntrattarna-humorn som dominerar så gott som hela andra delen.

Låt gå för att den stammande puckelryggen ska fungera som comic relief, men när han drämt till Orestes på bollarna för tjugofemte gången blir det tröttsamt.

Men när Medea, under flera tygsjok, åkallade furierna fick man en välsmakande känsla för karnevaliskt autenticitet.

OPERA

Jason och Medea av Cavalli

Regi: Deda Christina Colonna

Scenografi: Ottavio Anania

I rollerna: Maria Sanner, Staffan Liljas, Jens Persson, Randi Synnøve Røssaak, Richard Hamrin, m fl

Scen: Drottningholmsteatern

Speltid: 3 timmar

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln