Anne Sofie von Otter förför på franska
Lindar språket runt tungan på nytt dubbelalbum
MUSIK Anne Sofie von Otter kan sjunga idiomatiskt på många språk men på senare år har hon satsat allt mer på fransk vokalmusik. Man hör verkligen att hon njuter av att linda franskan runt tungan. Mer än någonsin så på hennes nya dubbelalbum, som har den absolut heltäckande titeln La douce France (Naive/Naxos). All musik på de två cd:na är så ljuv och så fransk, att man inte ens brytt sig om att bifoga översättningar i textboken.
Den ena cd:n innehåller mélodies, romanser, och den andra chansons. Debussy, Ravel och Saint-Saens ställs mot Barbara, Trenet och Kosma. Reynaldo Hahn, vars sånger är den bästa musikaliska illustration man kan få till Prousts spaning efter den tid som flytt, platsar på båda skivorna.
De konstmusikaliska ”melodierna” är maximalt läckra och utsökta, men urvalet är litet för kontrastlöst, och man saknar den dynamiska expressiviteten i samtida tysk lied. Ett par sånger av Henri Duparc kunde ha givit litet mer färg åt melodi-urvalet.
Desto roligare att lyssna till chansonerna. Von Otter njuter hämningslöst av att leka med franska språkets välljudsmöjligheter, och med den oemotståndliga sentimentaliteten i så många av dessa chansoner.
Hon har omgett sig med ett helt gäng briljanta svenska musiker och får också vokalt bistånd av Margareta Bengtson i en härligt virtuos ”tvillingsång” av Michel Legrand. Anne Sofie von Otters version av odödliga Les feuilles mortes är nog den mest förföriska jag någonsin hört.
