DN glömde att räkna de kinesiska flottbaserna
Göran Sommardal: Vi bör vara kritiska mot kinesisk imperialism men USA har gjort sitt bästa för att hålla antagonismen vid liv
Ett av de mer underhållande orosmolnen på min begränsade intellektuella himmel inträffar vid de tillfällen där Dagens Nyheters ledarskribenter gör sig dummare än de faktiskt är.
Det är väl ändå inte möjligt, brukar några av mina vänstraste vänner invända. Men jo, det händer.
När Erik Helmerson, för det mesta en någorlunda uthärdligt dum karl, skriver, att Åsa Linderborgs påstående att ”Nato genom sin propagandaapparat har ideologisk hegemoni” endast ”stämmer såtillvida att det inte finns någon konkurrerande västlig försvarsallians som sprider andra budskap”. Då är det precis en sådan osannolik händelse.
Nog förstår Helmersson att det kan råda NATO-amerikansk världsbildshegemoni bland svenska och västerländska makthavare och opinionsbildare, fastän inga lika mäktiga konkurrenter finns att upphandla.
Tänk på medeltiden och den icke konkurrensutsatta tron på att solen cirklade runt jorden, inte behövde tidens sanningssägande makthavare ens bläddra igenom de senaste årtiondenas påvliga dekretaler och ukaser, ännu mindre fråga efter astronimins senaste landvinningar för att fastslå att världsalltet var geocentriskt.
Ett utmärkt exempel på hur den färdigskräddade ideologin fungerar som ett skyddsräcke också mot de mest elementära kunskaper hittar vi för övrigt på DN:s ledarsida den 1 november, då följande fanfar prydde sidan: ”Kina ska inte regera haven”. Saken gällde den amerikanske jagaren Lassens seglats genom Sydkinesiska sjön.
Vad ledarskribenten hade "glömt" var att inflika följande faktaruta:
US-amerikanska flottbaser på främmande territorium (ett urval):
Bahrain: NSA Bahrain, Mina Sulman, Muharraq Airfield
Egypten: Naval Medical Research Unit, Kairo
Kuba: Guantánamo
Djibouti: Camp Lemonnier
Grekland: NSA Souda
Italien: NSA Capodichino, Gricignano, NSA Neapel, NSA Gaeta, NAS Sigonella
Japan: NAF Atsugi, NSF Kamiseseya, NAF Misawa, CFA Okinawa, CFA Sasebo, CFA Yokosuka
Sydkorea: CFA Chinhae
Kuwait: Kuwait NB
Oman: Masirah
Peru: Naval Medical Ressearch Unit 6, Lima
Quatar: Doha IAP
Saudiarabien: King Abdul Aziz IAP, Jeddah, King Fahd NB, Jeddah
Singapore: Sembawang Naval Base
Spanien: NS Rota
Förenade Arabemiraten: Fujairah IAP, Jebel Ali Port
Och så vidare…
Kinesiska flottbaser på främmande territorier: 0
Det här betyder naturligtvis inte att man inte ska vara kritisk till Folkrepublikens (ofta också Taiwans) ohemula anspråk på den gammalimperiala gränsdragningen som nästan hugger fingrar och näsa av många av dess maritima grannar.
Den brittiske journalisten Philip Bowring har övertygande visat hur det officiella Kina använder sig av en kolonial strategi, liknande den som de första européerna använde för att etablera sin överhöghet över Nord- och sydamerikas indianer. Eller som svenskarna gjorde gentemot samerna i norra "Sverige", med svärdets och pennans hjälp.
Ty även om det kinesiska herraväldet finns inskrivet i de kinesiska annalerna redan på 1200-talet, så var det likafullt de malajo-polynesiska fiskarna och sjöfararna som, utan historieskriningens penna, var först med att fiska och befara Sydkinesiska sjön.
Det betyder inte att vi köper DN-ledarens fåvitska "Kina grälar med nästan alla i Östasien om en eller annan ö och om vem som har rätt att göra vad”. Faktum är att många stater grälar med varandra, i ett otal heliga och oheliga allianser. Och som gammalt imperium respektive före detta kolonialmakt är Kina och Japan de mest påstridiga.
USA har gjort sitt bästa (värsta) för att hålla antagonismen vid liv genom att 1951 underteckna ett avtal om japansk avkolonialisering av landets besittningar sedan 1895, enbart med Japan. Därmed uteslöts de tidigare ockuperade och koloniserade staterna från förhandlingsbordet, inklusive Taiwan (Republiken Kina) och Folkrepubliken Kina, och de andra inblandade.
Och innan man börjar orera om "Havets frihet", måste man inte ställa den fråga som ställdes i South China Morning Post i juni av Alex Woo: "Has China interfered with any maritime passage through the South China Sea?” .
Det finns gott om exempel från de senaste 50 åren, för att inte tala om de senaste 500 åren, då skribenter som tänkt mellan benen gjort sig till talesmän för krumtänkta ståndpunkter. Nu har den anonyme ledarskribenten på DN bortom varje rimligt tvivel visat att det knappast ger bättre resultat om man gör det med stjärnbanéret.
