Monumentalt gräl i nyrika Oslo
Det är mycket snyggare i verkligheten än på bild.
Bjørn Melbye Gulliksens monument över Osvaldgruppa på Jernbanetorget i Oslo föreställer en slägga som krossar ett hakkors. Nitton ton blankt stål som utmanar den goda smaken i den nyrika huvudstaden.
Det var fackföreningsrörelsen som såg till att ”Knus nazismen!” kom på plats. Osvaldgruppa fick vänta i sjuttio år på ett officiellt erkännande från den norska regeringens sida. Visserligen var det Osvaldgruppa som stod för flertalet viktiga sabotageaktioner i Norge fram till 1944. Visserligen gav 35 av medlemmarna sina liv i kampen mot nazismen.
Men - säger kritikerna - de gjorde det inte av rätt anledning.
Osvaldgruppa leddes nämligen av kommunister, många veteraner från spanska inbördeskriget.
Ledaren med täcknamnet Osvald, Asbjørn Sunde, var sjöman, partisanutbildad i Spanien och en av ledarna för den så kallade Wollweberligan som rullades upp i Sverige 1940. Wollweberligan ägnade sig åt fartygssabotage riktat mot Hitlertyskland och Francospanien. Svensk polis såg till att Sundes företrädare Martin Rasmussen Hjelmen utlämnades till Gestapo och halshöggs.
De Spanienfrivilliga var kärnan i den illegala organisation som Sunde byggde upp i Norge.
Exilregeringen i London fruktade att sabotageaktionerna skulle öka stödet för Quisling och ville att motståndsfolket skulle ligga lågt och öva i skogen. En hel del ickekommunister tröttnade på den taktiken och anslöt sig till Osvaldgruppa.
Motståndet mot den nya monumentet - invigt den 1 maj i år - leds av en högerdebattör och av en fastighetsmiljardär som skänkt Oslo kommun skulpturmuséet i Ekebergparken, en konstnärlig hyllning till kvinnokroppen. En kommendörkapten skriver om ”ett unorsk monstermonument som kunne vært reist av Kreml”.
En officer kunde annars ha goda skäl att ligga lite lågt i den här debatten. Drygt 40 procent av den norska officerskåren - och en ungefär lika stor del av polispersonalen - gick in i Quislings parti eller arbetade på annat sätt åt ockupationsmakten. De yrkesgrupper som uppbar lön för att försvara sitt land och dess statsskick var de som var mest benägna att förråda det.
Påfallande många av dem som tog till vapen för den norska nationen när det såg som mest hopplöst ut hade skolats i den Internationella brigaden. På sockeln till monumentet står ett citat av Asbjørn Sunde:
”Det var verd å kjempe for friheten - for alle land, for alle klasser, for alle mennesker”.
