Dement stämning på Sagerskas Pridemingel
Det är så tandlöst och apolitiskt att det känns politiskt
En kompis textar mig under fredagseftermiddagen för att fråga hur stämningen är på Ulf Kristerssons Pridebjudning i Sagerska huset. En bra stund får jag söka efter ordet som beskriver stämningen. Till sist landar jag i ”dement”. Stämningen på statsministerns Pridebjudning är dement.
Wikipedia beskriver demens som en samling symptom, som sätter sig på både minne och logik. Förutom ”försämring av minne och logiskt tänkande”, också ”emotionella störningar utan medvetandesänkning”.
Alla som någon gång pratat med en släkting eller vän som drabbats av demens vet att det för den oinvigda kan låta som ett vanligt samtal, men mellan de två som talar tycker i alla fall en att det är knäppt. Verkligheten för den demente stämmer inte överens med verkligheten för den icke-demente.
Sedan mitten på nittiotalet bor Sveriges statsminister i Sagerska huset, eller Sagerska palatset som det också kallas. En vacker bostad i tjusig fransk stil, med entréport som vetter mot kanalen. Detta är första gången en statsminister officiellt bjuder in till Pridemingel på Sagerska, en inbjudan som verkar lova något efter Björn Söders utspel dagarna innan Pride. Söder har hävdat att Pride har nära kopplingar till pedofili, samt att regeringen legitimerar denna pedofili. Söder har därmed planterat frön till Sveriges egna Pizzagate, en konspirationsteori om barntrafficking som inte var helt oviktig för Hillary Clintons nederlag i amerikanska presidentvalet 2016. Vi får se om det gror.
Inuti Sagerska är buffébordet klätt i Prideflaggan och den stekta haloumin kallas för ”halstrad”. Det är fruktansvärt varmt och svetten rinner i pannan, ner i ögonen, när jag hälsar på statsministern som tar en bild med alla som vill. I gästboken har någon hyllat demokratin och jag minns ett bråk mellan två queera vänner födda i olika generationer. Det var en Pride när Pressbyrån eller 7/11 eller någon sådan serverade sitt kaffe i regnbågsmönstrade muggar. Min yngre kompis tyckte att det var trams, en urholkning av Pride och cynisk pinkwashing. Min äldre kompis tyckte att min yngre kompis var en bortskämd snorunge som inte fattade hur bra han hade det.
Frågan om att älska vem man vill, eller vara den man är, borde inte vara politik men är det ändå. Samtidigt som hbtqia-personer har fått fler rättigheter har transfobin förenat extremhögern, Uppdrag Granskning och en del cis-feminister. Yrvakna sverigedemokrater har fått nys om dragqueens samtidigt som Björn Söder lägger upp gamla porrbilder och påstår att de är tagna under svenska Pride.
Men stackars Sagerska bjuder på dement stämning. Ulf Kristersson säger i sin välkomstskål att vissa människor vill splittra andra människor, men vem har legitimerat Björn Söder mer än Kristersson? Det är Moderaterna som gjort Sverigedemokraterna till sitt samarbetsparti. De sågs på Tidö slott och gjorde upp.
Samma dag som Kristersson har bjudning släpper RFSL en rapport som visar att asylsökande hbtqia-personer utvisas på olovliga grunder. I rapporten har Aino Gröndahl, RFSL:s asylrättsjurist, granskat 1360 beslut och det är en gedigen uppföljning på rapporten från 2020. Då granskades 2000 beslut, vilket enligt RFSL ledde till ett förändringsarbete med utbildningsinsatser hos Migrationsverket. Utbildningsinsatser som, visar årets rapport, har kommit till korta.
96 procent av de beslut som rapporten granskat är avslag, fler än 2020. Detta innebär att en stor mängd hbtqia-personer, som har skyddsbehov och laglig rätt till uppehållstillstånd, utvisas till länder där de riskerar tortyr, fängelse och dödsstraff.
I rapporten går att läsa flera av dessa avslag från Migrationsverket (”På direkt fråga hur du definierar din sexuella läggning i dag svarar du att du är gay och att det känns skönt när du träffar killar. Enligt Migrationsverket är det en mycket förenklad och odetaljerad beskrivning som inte ger ett konkret svar på frågan /…/”) och granskningen visar att Migrationsverket ställer olagliga krav och använder sig av otillåtna stereotyper för att fatta sina beslut.
Hbtqia-asylsökande bedöms ha tagit för stor risk, eller för liten risk, för att anses trovärdiga. De har accepterat sin läggning eller identitet för snabbt. Långa relationer ogiltigförklaras och bisexualitet verkar inte gillas. En återkommande anledning till misstro är när de asylsökande hbtqia-personerna inte hyser tillräckligt mycket negativa känslor om sig själva.
En misstroendeförklaring som bygger på att hbtqia-personer ska hata sig själva och som gör ont att läsa.
De krav som Migrationsverket ställer, skriver Gröndahl, grundar sig bland annat i fördomen om att det finns en universell upplevelse av att vara hbtqia-person.
Därför är besluten olagliga.
RFSL kritiserade Tidöavtalet redan när det presenterades, hösten 2022, och flaggade för att hbtqia-asylsökande skulle bli lidande när Sveriges antal kvotflyktingar minskade. I årets Almedalstal skröt Kristersson om just detta, att kvotflyktingar minskat med 80 procent och att de återkallar uppehållstillstånd för ”de som har ljugit”. Kristersson låter grym, i ljuset av RFSL:s rapport.
Under statsministerns skål, som han håller stående på en stol, står den en gång framgångsrika influencern Isabella Löwengrip allra längst fram, precis under honom.
Efteråt kritiserar Löwengrip Björn Söders ”Pride är Pedofili”-uttalande för bland annat bristande källkritik, vilket stämmer i sak men ändå låter roligt.
Det är så tandlöst, apolitiskt att det känns politiskt. Kaffe i en regnbågsfärgad kopp.
När en dement far med osanning är det svårt att anklaga den för att ljuga. Den minnessjuka vet inte bättre.
Samma sak går inte att säga om Kristersson och hans regering. Pride är både fest och kamp, men på Sagerska är det varken eller.
