Omskakande filmer från terrorns Iran
Starka dokumentärer på Tempofestivalen
Dokumentärfilmaren Roozbeh Janghorban med familj ska i dag utvisas till Iran. Han flydde hit 2012 på grund av dödshoten efter hans Holy Brainwashing som visades på Tempofestivalen i går (ligger också på Youtube). Filmen visar hur det Shiamuslimska ledarskapet utövar sin andliga makt över det iranska folket.
Genom känslostarka tv-serier, karismatiska massmedie-imamer och genom psykologiskt grupptryck i böneceremonierna i de lokala moskéerna lockas och hotas de fattiga, rädda och outbildade från all politisk kamp för världsliga reformer. De erbjuds Gud och himlen istället.
Det som filmaren lyfter fram, som är nytt för mig, är ett slags teokratiskt brödraskap - likt det mytiska Opus Dei - som omger Ayatolla Ali Khamenei. Han anses ju fri från inkorrekta gärningar genom sitt släktskap med profeten men brödraskapet kan nog göra vad som helst mot hans kritiker.
Migrationsverket, tänker ni på det? Har ni överhuvudtaget sett hans film?
En annan djupt skakande film på Tempo handlar om Ayatollah Ruhollah Khomeinis gärningar. I Nima Sarvestanis De som sa nej (visas i dag) får man följa några av de överlevande från 1988 års massavrättningar av unga politiska aktivister, de flesta studenter.
Dessa nu medelålders, själsligt och kroppsligt sargade landsflyktiga har nu organiserat en Tribunal i Haag för att samla fakta och peka ut de ansvariga. De som beordrade gripandena och tortyren, de summariska grupprättegångarna, åklagare och domare. Många av dem innehar nu höga maktpositioner i Iran.
