Mellan McCarthy och Mat-Tina
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-14
Brutaliteten i Magnus Wallins konst har skruvats ner och in, till insidan av kroppen. Hans utställning Educated på Galleri Nordenhake är sval som ett luftkonditionerat rum; närvaron av våld är diskret, halvt dold i det dekorativa.
Om dataanimerade verk som Exit och Skyline kastade katastrofala arenor av sport och våld mot betraktarens öga känns det nu snarare som om jag går omkring i en tömd gymnastiksal, med bara några få redskap eller rester kvar. De glest utställda sakerna är behagliga att titta på, men obehagliga att tänka över:
En lampettskärm som ser ut som en svartmålad skalp får mig att tänka på Förintelsen.
En papperskorg på väggen som ser ut som en bröstkorg får mig att tänka på offentliga byggnader.
Ett par stigbyglar eller handklovar i grönärgig metall som hänger på en stålskena får mig att tänka på gymnastik.
Två duschmunstycken med tänder och tunga får mig att tänka på ordet ”munstycke” – och på gaskamrar.
En silvrig trofé på väggen i form av en liten arm med en stor klövliknande hand får mig att tänka på storviltsjakt.
En ryggrad med en liten grön handduk på får mig att tänka på obduktioner.
Tre svarta ägg i en tratt som används när hundar har sår, under en röd värmelampa får mig att tänka på avel.
Fingret med den vassa nageln som pekar ut ur en stor silvrig kon får mig att tänka på knivar.
Wallins rum är ett smärtsamt institut att vara i. En hård skola, där friidrotts-VM, fascism och Foucaults teorier om disciplinering av kroppar leker otäckt med varandra.
Videoprojektionen i det inre rummet (som fått ge namn åt utställningen) blir för mig en skönt obegriplig kontrast till de skarpa objekten. I lila och gult flimrar en overall- och trattklädd gestalt med dinglande kroppsdelsapplikationer omkring och steker ägg och pysslar med någon sorts lysande löv han lägger i böcker. Underredet på hans bord är en levande mans underkropp. En text som varierar frasen ”I don´t know what it knows” rasar förbi då och då. I marginalen ord på latin.
Kanske är detta den felande länken mellan Paul McCarthy och Mat-Tina. Kanske är det vad som händer med svarta ägg när de kläcks. Kanske är det en utbildning jag bara påbörjat.
Jenny Tunedal
