Storm i familjen

"I Sally Palmquist Procopés regi beter sig alla som ett slags griniga barn, vart och ett med sin egen förtvivlan över [en] frånvarande förälder"

helskärm

Det börjar med att Ariel och Caliban står och blåser på varandra, som ville de blåsa bort varandra från den ö vi känner som Prosperos. I Micha Karlewskis scenografi på Elverket liknar Shakespeares ö innanmätet av en glob, sluttande plåtsjok ner mot den röda kulan i mitten, nakna träbjälkar där ovan från vilka Melinda Kinnamans viga Ariel svingar sig. Runt om sitter den mycket unga, faktiskt något för unga, publiken.

Kristian Hallbergs Lilla stormen har valt ut några scener från Shakespeares pjäs och översatt dem till ett litet familjedrama där Miranda ( Karin Bengtsson) och Ferdinand ( Maurits Elvingsson) längtar hem och Prospero får finna sig i att lyda Ariel, denna versions verkliga härskare.

I Sally Palmquist Procopés regi beter sig alla som ett slags griniga barn, vart och ett med sin egen förtvivlan över frånvarande förälder eller, i Prosperos ( Torkel Petersson) fall, fru. Caliban ( Mattias Sivell) saknar sin son Bacon och är rädd för vatten. Konflikterna finns hela tiden, utan att bli alltför skrämmande eller för komplicerade. Uppsättningen svajar en smula, det är inte alltid som historien går hand i hand med spelet och scenövergångarna kunde ha finputsats, även om scenografin inte är alldeles lättklättrad. Men flera av de rent fysiska scenerna säger ofta mer än ord.

Claes Wahlin