Giganterna bjuder på ett härligt kinderägg

Elegant trippel på Kungliga Operan

Cecilia Djurberg

helskärm

Kungliga Balettens nya program är signerat tre tre koreografgiganter ur samma generation: Jiří Kylián, Mats Ek och William Forsythe. Tillsammans bjuder de på ett oemotståndligt, koreografiskt kinderägg av olika smaker.

Jiří Kyliáns Bella Figura ges nu för allra första gången på Operan, och när publiken släpps in i salongen står dansarna och värmer upp på scenen. Kanske upplevdes denna öppna inledning som nyskapande vid urpremiären i Haag 1995, men jag hinner inte formulera någon vidare invändning om datering och utslitna grepp innan danslusten från denna musikaliska koreografi sprider sig i rummet.

De vackert virtuosa rörelserna till musikmixens fina barocktoner behandlar tidlösa idéer om människors tendens att iklä sig olika roller. Dansarna framställer sig som ”vackra figurer”, maskerar sig i fantasifulla och sceniska former iklädda i eleganta bodies eller svassar kaxigt barbröstade i röda puffkjolar. Draperade i scenens svarta sidoridåer (som brukar kallas ”byxor”) och scenografiskt inramade i stiligt skiftande tablåer förmedlar de skenbar feelgood mot en mycket svartare botten.

Efter paus ligger samma mittenstycke av Mats Ek som hade urpremiär i den förpandemiska trippeln Kylián/Ek/Naharin i februari 2020. Då anslöt den korta men ljuvliga Överbord till Ohad Naharins svängiga Minus 16 men denna gång står 10-minutersduetten kring det gröna bordet fritt. Nu tar jag också chansen att se det andra danslaget med känsliga Madeline Woo som den vattendrickande kvinnan och Dawid Kupinski som hennes kostymklädde man som får svabba upp, och ut henne, på slutet.

Att Överbord (även kallad ”Woman with water”) bygger på Eks äldre solo Wet woman, till samma musik av Fläskkvartetten, och som dansats av Sylvie Guillem, är en danshistorisk kuriosaledtråd som heter duga under denna dansafton. Den franska stjärnballerinan dansade nämligen även i urpremiären av kvällens avslutande verk från 1987: William Forsythes In the middle, somewhat elevated.

Forsythes intensivt krävande koreografi av moderniserade balettlinjer till Thom Willems 80-talssyntiga, elektriskt pulserande pisksnärtsmusik är i sig ett starkt stycke danshistoria som ursprungligen beställdes för Parisoperans balett av Rudolf Nurejev. Titeln anspelar på de två gyllene körsbären som hänger likt en liten guldpung högt över den i övrigt nakna scenen – där den grönklädda baletten excellerar som väloljade maskiner i nyvässade tåspetsskor.