"Skolbarnen får äta skit"

Jamie Oliver började med smågodis - nu är han en miljonindustri

Stockholm

Tiotals miljoner tittar när han lagar mat i tv. Lika många köper hans böcker. När han kallar brittisk skolmat för "skräp" viker regeringen Blair ned sig och ökar anslagen.

Jamie Oliver är västvärldens mest inflytelserika matlagare.

Inte illa för en dyslektisk kille som började karriären med att sälja godis till sina skolkompisar.

Jamie Oliver är i stan för att promota sin nya kokbok, "Jamies Italien".

Det är mycket rockstjärna över det hela.

Max en timmes snack fördelat på 20 inbjudna journalister. Fotoförbud.

Oliver lagar mat, skojar med de kvinnliga reportrarna.

Är självklart, självcentrerad, i centrum.

Fast å andra sidan, han är ju trevlig. Den enda timmen blir mer än två. Och vilka rockstjärnor bjuder på ugnsbakad lax?

STOCKHOLM, juni 2003.

Urrrgh! Det här smakar ju skit! Vad är det?

Jamie Oliver har just smakat på fjällbrynt messmör. Han gillar det inte. Alls.

Han är redan en megastjärna och det är presskonferens på brittiska ambassaden. Aftonbladet testar lite svenska godsaker på honom. Sillen är mer än okej och "Charles caviar" en mindre succé.

Vi sträcker fram en näve salta grodor.

– Ha, ha, ni har plockat hundskitar från gatan och tror att jag ska gå på det? Nä, nä? Va, saltlakrits? Nice!

– När jag jobbade på The River Café i London hade jag en svensk polare som alltid köpte med sig ett lass när han var hemma, säger han.

LONDON, 1996.

Det var på just The River Café som han blev upptäckt.

Ett engelskt tv-team spelade in en dokumentär från den trendiga krogen. En käftig 21-åring lyckades klämma sig med mest hela tiden och dagen efter programmet visats hade unge Jamie kontraktserbjudanden från fem olika bolag.

Den "Nakna kocken" var född.

Den nakna maten och den unge kocken kom precis rätt i tiden. Storbritannien var redo att på allvar ta klivet från fish and chips till den italiensk/medelhavsinspirerade mat som fortfarande fyller de flesta matmagasin.

Under hela sin karriär har Jamie Oliver lutat sig tungt mot fräscha italienska smaker som citron, basilika, parmesan, mint, olivolja och vitlök.

Jamie Oliver vet vad som går hem i stugorna.

CLAVERING, ESSEX, ENGLAND, början av 80-talet.

Det var i köket på föräldrarnas pub The Cricketers som han helst höll till efter plugget. Han blev snart en jäkel på att skala potatis och hacka grönsaker.

Nu var det inte bara matlagningens glädje som drog. Han tjänade 30 pund i veckan och hade alltid skolans snyggaste gympadojor.

– Jag fick aldrig några veckopengar av mina föräldrar. Pappa tyckte det var en motbjudande tanke. Han arbetade jämt och ansåg att det var självklart att jag också skulle hugga i, säger Jamie i en intervju med The Guardian.

Och gossen vansläktades inte. Trots dyslexi och mediokra betyg knegade han på i skolan. Vid elva års ålder hyr han sex skåp av sina skolkompisar, storhandlar kolor, chokladkakor, karameller och etablerar sig som pluggets gottkiosk. Ytterligare 30 pund trillar in varje vecka.

LONDON, våren 2002.

Vi ska skriva om nakna kocken-fenomenet i Aftonbladet. Jag ringer min systerson i London. Älskar britterna honom lika mycket som vi svenskar?

– Tig ihjäl honom, muttrar Paul.

Det är inte bara han som har problem med Oliver. Det är kris på nationell nivå. Bilden av en kul matlagare har bytts ut mot den av en slipad affärsman. Oliver drar in 15 miljoner kronor varje år på att vara ansikte åt matvarukedjan Sainsbury"s. Han finns överallt, i tv, på stortavlor, i annonser.

Hans mamma finns överallt, till och med hans mormor finns överallt.

Kritikerna tycker att han hycklar som snackar om närodlat samtidigt som han gör reklam för Sainbury"s. En kollega kallar honom "hora". BBC backar ur en tv-serie för att Oliver blivit för kommersiell. Andra hänger upp sig på hans Londonslang. En medelklass-lantis talar inte så.

LONDON, april 2003.

Telefonintervju. Jamie Oliver berättar om nya restaurangen Fifteen.

Genidraget som fått hans karriär att vända upp igen.

– Den första gruppen ungdomar är klara med sin utbildning. Det rullar på men jag tvivlade många gånger i början, säger Jamie.

Ungdomarna är en blandning av hemlösa, småtjuvar, skoltrötta och alldeles vanliga ungdomar mellan 18 och 25. Pengarna som lyxkrogen Fifteen drar in (och de tre systerrestaurangerna i Amsterdam, Cornwall och Melbourne, öppnar i höst) går till en stiftelse till stöd för ungdomar.

Bingo! Jamie har visat att han har ett hjärta. Brittiska folket tar honom till sitt hjärta igen.

Samtidigt gör han tv-serie av projektet och nya kokboken "Jamies kök" surfar på goodwillen från Fifteen.

LONDON, februari 2005.

Jamie störtar in i baren på Fifteen med håret på ända (som alltid), hälsar och snackar lite pliktskyldigt om nästa nya bok.

Vi går runt hörnet och in på "Jamie Oliver office". Här arbetar 80-talet personer med att hålla reda på Jamie, hans finanser, recept och bilder till matmagasin, nya tv-serier, böcker och köksprylar.

Oliver är storindustri och har dragit in motsvarande 300 miljoner kronor. Samtidigt bubblar han över av iver att få berätta om nästa projekt:

Skolmaten.

– Ungarna får skit att äta hemma och i skolan. En läkare visade mig röntgenbilder på en liten pojkes mage. Det var helt stopp. Grabben hade inte kunnat gå på toa på fyra veckor. En del ungar kräks upp sitt bajs. Det är för jävligt, säger han.

Som vanligt är det inte bara snack utan också tung verkstad.

Han tar fram pärmar med recept och information som han ger bort till skolorna.

Och så det vanliga: tv-serie, kokbok och massmedial uppståndelse.

Det funkar. Efter mycket gny hostar Blairs regering upp 280 miljoner pund (3,5 miljarder kronor) extra till skolmaten.

Uppmärksamheten kostar. I en scen i tv-serien visar Oliver hustrun Jools en artikel som påstår att han har en affär med en annan kvinna. Jools bryter samman.

Och Jamie är beredd att betala priset. Han inser att det blir bra tv och låter scenen vara kvar. Jools är mindre förtjust.

STOCKHOLM, i onsdags.

Jamie Oliver håller låda medan han knapersteker laxskinn:

– Jools ammade Daisy. Plötsligt hördes smattret från en motorkamera. Jag for upp för att ge de jävlarna men de är duktiga på att gömma sig. Tur att jag är en tråkig typ som inte ligger med nannyn eller snortar kokain.

_ Förhoppningsvis ledsnar de på mig, säger han.

Han berättar att bildbyråerna anlitar tonåringar som får en kameramobil och en dator och några hundringar per bild.

Ångrar du dig inte?

– Nej, jag får laga mat och träffa fantastiska människor.

Men en lugn liten restaurang?

-Ha, det vore ju en dröm. Men det kommer aldrig att hända. Det inser både du och jag.

Han är världens hetaste matlagare

helskärm

Jamies 5 bästa grilltips

Jon Hansson