Nödropet från föräldrarna: ”Våra barn är helt utanför samhället”
Adam, 23, minns sin skoltid: ”Jag kände mig sämst i världen”
Publicerad 2023-03-15
De berättar om kamp och förtvivlan. Många föräldrar till barn med npf-diagnoser hör av sig efter 200 sekunders granskning av skolan.
När Adam, 23, var liten kunde skolan inte hantera honom. Han fick sitta ensam i ett rum med en lärare.
– Jag kände mig som den sämsta ungen i världen.
Aftonbladet 200 sekunder har träffat Noah, 6, som tillbringar sina skoldagar ensam i ett eget rum med en lärare. Noah har adhd, autism och tourettes. Trots diagnoserna får han inte den hjälp han behöver.
– De här barnen faller mellan stolarna, säger Noahs mamma Anna till 200 sekunder.
Adam, 23, var i samma situation för tio år sedan.
– Jag har adhd, jag kunde inte sitta still eller koncentrera mig. I sexan och sjuan blev jag satt i ett rum utan fönster, där jag skulle plugga själv med läraren. Jag fick inte äta eller ha rast med mina klasskamrater.
– Jag blev problembarnet, den som man alltid skyllde på när något hände på skolan. Jag var inte fläckfri, men jag var ju ett barn. Det var fruktansvärt, jag kände mig som den sämsta ungen i världen. Jag satt ofta och grät i det där rummet, säger Adam.
”Det finns ingen plan”
Till slut vägrade Adam gå till skolan. Hans föräldrar lyckades få in honom i en annan skola i samma kommun. Då vände allt.
– Jag hade turen att få en lärare som förstod mig. Jag hade godkänt i tre ämnen av 16 då jag började nian. När jag gick ut hade jag godkänt i 14 ämnen. Det är helt tack vare den här läraren som jag har ett bra liv i dag, med sambo, jobb och eget boende.
Adam blev djupt berörd här han såg programmet om Noah.
– Det är rent ut sagt för jävligt att vi inte har kommit längre. Vi lever i 2023 och det finns ingen plan för barn med diagnoser. Politikerna måste börja lägga mer pengar på specialpedagoger, säger Adam.
”De riskerar slås ut”
Så här berättar några föräldrar om sin situation:
– Vår dotter är utan skolgång. Hon vägrar gå till skolan, är hemmasittare. Vi har haft hemundervisning i tre år. Undervisningen är 2,5 timmar två gånger i veckan. Vad lär hon sig på det? Hon har inga betyg, inga vänner och är helt utanför samhället, säger en mamma.
– Barn med särskilda behov trillar mellan stolarna totalt. Som förälder får man slå sig fram med näbbar och klor för att ens barn ska få rätt hjälp. Min son har svår adhd och min energi är snart slut. Det känns som att skolan ser medicineringen som den enda lösningen och jag ska väl inte behöva droga ner mitt barn för att han ska kunna vara i skolan, säger en mamma.
– Vår dotter går årskurs fyra. Hon når inte målen i svenska, matematik och engelska. Hon har ingen diagnos, stör inte i klassen och fungerar socialt. Hon är för ”frisk” för att få komma till bup för utredning. Vi vet inte orsaken och skolan förmår inte ge henne det stöd hon behöver. Det finns väldigt många barn som inte når betyget E i alla ämnen och som riskerar att slås ut av den svenska skolan, säger en mamma.
”Min tioåring sitter ensam i ett rum”
– Jag har en son som är 19 år, han har autism, adhd och generell språkstörning. Jag har kämpat med hans skolgång i hela hans uppväxt. I gymnasiet har det varit katastrof. Han har varit tvungen att först misslyckas för att ens få söka specialskola, sen när vi äntligen fått igenom att han ska få börja på en anpassad skola så har det ändå inte fungerat, säger en mamma.
– Min 10-årige son har autism och adhd. Han har inga vänner på skolan och är helt utanför alla sociala sammanhang. Han har i tre år tillbringat sin tid i skolan med sin elevassistent/resurs i ett väldigt litet rum på kanske 2,5x2,5 meter. Han äter sina måltider där inne. Någon anpassning för att få min son att kunna tillbringa tid i klassrummet har aldrig varit på tal. Det gjordes en ansökan till resursskola men efter att dom besökt min son ansåg dom att hans liv på nuvarande skola var gott nog vad gäller anpassning och stöd, säger en pappa.
– Min unge har haft problematik sen skolstart, förskoleklass, har haft flertalet år som hemmasittare. Har i dag i åttonde klass inga betyg, ingen framtidstro. Inga vänner, ingen ork. Det behöver hända mer. Att de ansvariga säger att de ser och hör oss är ovidkommande. Ingen lyssnar, ingen löser och ingen fixar, säger en mamma.
200 sekunder är Aftonbladets tv-program för snabba granskningar.
Robert Aschberg, Lindah C Mohlin och Katarina Norrgrann synar maktmissbruk, samtidsfenomen och enskilda fall som väcker känslor.
SÅ TIPSAR DU 200 SEKUNDER
- Har du råkat ut för något som vi kan berätta på 200 sekunder? Tipsa redaktionen: tipsa200sek@aftonbladet.se
- Du kan också använda Aftonbladets krypterade tjänst Tipsa.
- Har du ett extra känsligt tips: Kontakta oss genom Secure Drop
- Du har alltid rätt till källskydd.