Obamas otacksamma uppdrag
Inte nog med att Obama måste stå ut med att Donald Trump sannolikt tänker riva ner det mesta han byggt upp.
Den utgående presidenten tvingas dessutom kratta manegen för sin efterträdare i ett försöka att rädda sitt eftermäle.
Inför och under sitt sista besök i Europa försöker Barack Obama vid varje framträdande lugna omvärlden vad gäller Donald Trump. Det är nästan så att presidenten gjort sig till ett slags inofficiell uttolkare av vad hans efterträdare tänker göra när han tar över i januari.
Särskilt stor kraft har Obama lagt ner på att försäkra USA:s allierade i Europa att Trump inte tänker dra tillbaka USA:s tunga stöd för Nato. USA kommer även under Trump att tillämpa Nato-stadgans artikel fem som garanterar att ett Nato-land som blir anfallet ska få hjälp från övriga Nato, inklusive USA.
Detta är den paragraf på vilken hela den säkerhetspolitiska ordningen i Europa vilar. Upphör den att gälla faller hela det militära samarbetet ihop. Istället för en för alla blir det var och en för sig själv. I ett slag skulle exempelvis de baltiska länderna stå helt försvarslösa vid en eventuell rysk aggression.
Obama kan givetvis inte garantera vad Trump tänker göra eller inte göra som president. Han grundar sin uppfattning helt och hållet på mötet de två hade i Vita huset två dagar efter Trumps valseger då fastighetsmiljardären tyngd av stundens allvar gjort ett ovanligt spakt och ödmjukt intryck.
Skapar panik
Obama ser de hot som Trump framförde i valrörelsen som ett sätt att sätta press på USA:s allierade att bidra mer ekonomiskt till västvärldens gemensamma försvar. Ett slags förhandlingsutspel.
Trump har en poäng i det faktum att väldigt få av Europas länder följer Natos regler som säger att medlemsländerna ska satsa minst två procent av sin BNP på försvaret. Han vill inte att USA ska stå för huvudnotan för Europas försvar, vilket är en rimlig invändning.
Men hans sätt att lägga fram saken har skapat panik i många europeiska huvudstäder. En bestörtning som Obama nu försöker dämpa.
Presidenten har egoistiska skäl för att bereda väg för Trump. I valrörelsen hotade Trump med att hoppa av klimatavtalet, skrota dealen med Iran om kärnvapen och begrava Obamacare för att nämna några av Obamas främsta framgångar.
Skulle den stenrike affärsmannen göra allvar av detta innebär det ett hårt slag mot Obamas eftermäle.
Så trots att presidenten i valkampanjen på sitt vältaliga sätt tog heder och ära av Trump och slog fast att han inte var kompetent nog för jobbet så fungerar han nu som en osannolik pr-agent för efterträdaren.
Utrotningshotad
Men det är inte enda syftet med Europaresan. Utrikespolitiken är ett av få områden där Obama fortfarande kan uppnå något. Det är ingen slump att Obama valt att besöka Grekland, demokratins vagga, och Tyskland, Västeuropas ekonomiska stormakt.
Han lägger fram sitt politiska testamente och pekar samtidigt ut sin kronprinsessa som ledare för den fria världen. Angela Merkel har de kvaliteter som krävs för att föra Obamas arv vidare som försvarare av den liberala demokratin.
Detta i en tid då politiker av deras kaliber riskerar att bli en utrotningshotad art.
Obama lämnar över stafettpinnen med uppmaningen att om Trump ställer till kaos i världen så är Merkel en av få som har makten och den moraliska resningen att agera motvikt.
Med valet av Trump känns det otänkbart att Angela Merkel inte skulle ställa upp för omval nästa höst. Hennes ansvarskänsla skulle inte tillåta att lämna utan att det finns en stark efterträdare. Så länge Merkel är kvar finns åtminstone en känsla av stabilitet i en alltmer osäker och föränderlig värld.
11 SAKER han åstadkommit (och misslyckats med) i Vita huset