Vlada väcktes av de ryska bomberna: ”Jag vill inte dö”
Publicerad 2022-02-25
Explosionerna ljuder över Ukraina och alla medborgare uppmanas att omedelbart söka skydd.
I staden Mariupol väcktes den unga flickan Vlada av en hög smäll, och tvingades ta skydd under jord.
– Jag vill inte dö. Jag vill att allt det här ska ta slut, så fort som möjligt, säger hon till AP.
Sedan den ryska invasionen natten till torsdagen uppges över 100 000 människor ha lämnat sina hem i Ukraina. På fredagsmorgonen uppmanades alla invånare att omedelbart söka skydd.
I den sydöstra staden Mariupol har invånaren Vitaliy klättrat upp på sitt eget brinnande hus för att rädda det från helt förstöras av de ryska attackerna.
– Jag vill bo i Ukraina i lugn och ro. Jag såg hans tal på internet, jävla Putin. Han sade så fint till hans invånare att det var en nödvändighet att attackera Ukraina, annars kommer Ukraina attackera oss. Han är galen, säger Vitaliy till nyhetsbyrån AP.
Bredvid honom står Kristina Kirienko och undrar vad hon ska säga till barnen.
– Jag är inte orolig för mig själv, jag är är orolig för barnen. De vaknar gråtande och frågar ”vad händer mamma?”. Vad ska jag säga? Kriget? Han förstår det inte alls. Och han frågar mig vad jag ska göra.
”Jag vill inte dö”
I samma stad har en grupp samlats i en källare för att vänta ut faran utanför. När explosionerna väckte befolkningen, visste också barnen att det otänkbara hade skett.
– Jag vaknade av den stora smällen i dag. Jag förstod direkt att det var kriget, jag känner till det, säger den unga flickan Vlada, och fortsätter mellan tårarna:
– Jag vill inte dö. Jag vill att allt det här ska ta slut, så fort som möjligt.
”Missil över mitt huvud”
I polska gränsstaden Przemysl har de som hann fly från Ukraina samlats, och söker skydd på tågstationen. Kievbon Andry Borysov lämnade kriget i sista stund.
– Mina vänner väckte mig med ett telefonsamtal. Vår sista plan var att mötas på tågstationen och se var vi kunde ta oss, vi var helt oorganiserade.
– När jag gick från mitt hem mot tågstationen, hörde jag först någon typ av missil flyga över mitt huvud. Det var ett väldigt högt ljud av något som rusade förbi mig, sedan hörde jag en enorm explosion i nedre delen eller utkanten av staden.
Tvingas lämna familjen
Flyktingen Tanja från Lviv tvingades tvingades lämna sin familj bakom sig, när det inte längre fanns tid att vänta.
– De ville lämna tidigare men de kunde inte ta det slutgiltiga beslutet. Så till slut bestämde jag och min man oss för att åka, säger hon.
Maxim Nakochin, som bor i Przemysl, har tagit sig till tågstationen för att hjälpa flyktingarna.
– Det är obehagligt, för aldrig i mitt liv har jag sett kriget så nära oss, i Polen och Pzemysl. Det är skräckinjagande.
