I dag: polisens vallningsfilm
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-18
”Jag skulle söka efter fornlämningar”
VÄSTERÅS. Rättens ordförande tvingades på torsdagen att tillrättavisa den mordmisstänkta Christine Schürrer.
Istället för att svara på åklagarens frågor läste hon innantill ur tidigare förhör.
– Lägg ifrån dig protokollet och svara ur minnet, sa lagmannen Magnus Göransson.
Aftonbladet.se rapporterar direkt från rättegången.
09.35 Kammaråklagare Johan Fahlander inleder torsdagens förhör med att försöka samla ihop lösa trådar från tidigare förhör. Än en gång frågar han om hur Christine Schürrer fått tag på telefonnumret till Emma Jangestig.
Tyskan har tidigare sagt att hon har fått numret från vänner i Köping som hon vägrar uppge namnet på.
Åklagaren: På vilket sätt gav de här vännerna dig telefonnumret?
– Det minns jag inte.
Åklagaren frågar om Christine Schürrer kände till att Max och Sagas styvpappa hade en blogg. När den mordmisstänkta svarar att hon inte kände till den hänvisar åklagaren till ett gammalt förhör där hon bekräftat att hon kände till bloggen.
– Ja, men det var en annan blogg jag syftade på, svarar tyskan.
Johan Fahlander har vid upprepade tillfällen försökt att få Schürrer att berätta om det påstådda barn hon säger att hon födde i September 2007. Nu gör han ett nytt försök.
Är barnet fött i Tyskland eller i Sverige?
Christine Schürrer tittar bara tillbaka på åklagaren utan att svara.
Du åkte till Sverige i September 2007. Hur kom du dit?
– Ja, antagligen med ett flygplan.
Var du då alltjämt gravid?
– Nej.
Då innebär det att du fött ett barn i Tyskland någon gång mellan den första och den femte september?
– Det säger jag inte.
I den här utredningen finns det inte något stöd för att du har fött ett barn, ingen har kunnat bekräfta det. Nu vill jag ha ett ärligt svar?
– Jag kommer inte att svara på den frågan. Det har inget med det här mordet att göra.
Enligt åklagaren skickade Christine Schürrer ett mejl till Emma Jangestigs sambo under falskt namn där hon uppgav att barnet var bortadopterat. Mejlet skickades under namnet Thomas Emrich.
Gick du på någon form av mödravårdskontroll med anledning av din graviditet?
– Ingen kommentar.
När blev det aktuellt att adoptera bort det här barnet?
– I maj eller juni.
Christine Schürrer svarar nu genom att helt enkelt läsa upp sina svar från tidigare förhör.
Åklagaren blir märkbart irriterad för första gången under dagen. Han suckar djupt och tittar lite desperat på rättens ledamöter.
09.48 Kände du till adressen som Emma och hennes sambo flyttade till i Arboga?
Christine Schürrer bläddrar på nytt i förhöret i tingsrätten. Rättens ordförande tvingas bryta in och uppmana henne att lägga ifrån sig förhörsprotokollet och svarar ur minnet istället.
Schürrer ler mot ordföranden och säger sedan kort att hon inte vill svara på frågan. Åklagaren visar nu en anteckning på en overhead där Emma Jangestigs adress är nedtecknad och inringad.
– Vem har gjort anteckningen på det här pappret?
– Det vet jag inte, säger tyskan.
Åklagaren hänvisar till ett förhör i tingsrätten där tyskan säger att hon skrev upp adressen för att hon ville ge den till en person.
Är den uppgiften korrekt?
– Eh.. jag har ingen aning.
Åklagaren tar fram ett protokoll över de beslag som den tyska polisen gjort från Christine Schürrer. I protokollet dyker lappen med Emma Jangestigs adress upp. Där finns också en bild på en väska av märket Puma.
Åklagaren: Vill du säga något om den här väskan?
– Vad är ditt problem med den här väskan?
I den väskan fanns lappen med adressen i Arboga. Kan du förklara hur den hamnade där?
– Jag lämnade den i den här tomma väskan.
Återigen, vill du berätta om den här anteckningen?
– Det gör ingen skillnad. Jag kommer inte ihåg nu att jag har skrivit den här adressen.
Då vet du inte varför du skrev den?
– Att man kan skicka något till den antar jag. Det är ju därför man har en postadress, det har jag ju redan sagt i förhören. På nytt bryter rättens ordförande in och uppmanar henne att berätta ur minnet.
10.11 Christine Schürrer vägrar konsekvent att svara på frågorna om adresslappen och därför läser åklagaren innantill från tidigare förhör. Situationen i rättssalen kan nu liknas vid ett ställningskrig. Åklagaren har inte för avsikt att forcera eller hoppa över något och Christine Schürrer har inte för avsikt att svara.
Kommer du idag ihåg omständigheterna när du delgavs kännedom om anteckningen?
– Jag kan läsa upp vad jag sa i tingsrätten.
Åklagaren: Det här börjar kännas meningslöst.
10.25 Johan Fahlander får till slut som han vill, åtminstone delvis.
Han frågar Christine Schürrer om hon skrev adresslappen för att ge den till Thomas Emmerich, den person som mejlade Emma Jangestigs sambo för att berätta om adoptionen av det nyfödda barnet.
Och hur var det nu med den här adressen? Var det alltså Thomas Emmerich som ville att du skulle ta fram den här adressen?
– Ja, han frågade efter adressen.
När har han efterfrågat den här adressen då?
– Det kommer jag inte ihåg.
Vill du berätta eller kommer du ihåg hur du fick den här uppgiften?
– Det har jag fått av en person.
Vem är det?
–Det kommer jag inte att säga.
Har du hänvisat till den här personen tidigare?
– Det vet jag inte.
Är det från en av vännerna i Köping?
– Jag vet inte vilken person du refererar till.
Är det samma person som gav dig Emma Jangestigs telefonnummer?
– Ja det är samma person.
Så du kommer ihåg det då?
– Ja.
Varför sa du inte det till polisen?
– Det vet jag inte. Ett skäl är att jag i polisförhöret inte räknade med att jag skulle sitta här i dag.
Kommer du ihåg när du bokade resan till Tyskland den 18 mars?
– Jag tror att det var den 3 mars.
10.49 Johan Fahlander övergår nu till att förhöra Christine Schürrer om den 12 mars i år, fem dagar innan de två barnen mördades.
Det är den dagen då du har sagt att du var i Arboga för att söka efter en runsten. Vill du lämna en egen berättelse vad du gjorde den dagen?
– Nej.
Du tänker inte berätta alls?
– Nej.
Vill du förklara varför du inte vill berätta?
– Jag vill bara inte svara på det.
Åklagaren påpekar att det kommer att ta en väldigt lång tid om han ska föredra ur tidigare förhör hela tiden. Han försöker på nytt och uppmanar henne att berätta i korta drag. Tyskan ger slutligen med sig.
– Jag åkte till Arboga med tåg för att söka efter en runsten. Jag promenerade omkring och åkte sedan tillbaka till Stockholm.
Kommer du ihåg när du köpte tågbiljetterna?
– Nej.
Kommer du ihåg hur du betalade biljetten?
– Kontant.
Så din avsikt var att hitta den här runstenen, hade du förberett dig?
– Jag hade en karta över Arboga med mig.
Vad var det för en karta?
– Det har jag redan sagt.
Täckte den kartan området där stenen finns?
– Ja och en person gjorde ett kryss för att markera där stenen var.
Var du inne vid turistinformationen den här dagen också?
– På onsdagen, nej.
Hade du med dig något annat än en karta?
– Jag hade en väska med mig och något att drick och äta.
11.19 Christine Schürrer redogör i korta drag för hur hon rörde sig den 12 mars när hon var ute och letade efter fornlämningarna.
Johan Fahlander läser innantill upp avstånden mellan de platser Christine Schürrer uppger att hon besökte sig den 12 mars. Allt som allt ska det handla om 19 kilometer – åt båda hållen Åklagaren tar nu fram ett av sina tyngsta argument för att hon ljuger.
Hur går det till när du går 19 kilometer plus 19 kilometer och dessutom går vilse, på fyra timmar?
– Det är ingen vits att fråga en person som har gått vilse hur man gått. Som jag har sagt har jag varit i det här området, men jag vet inte exakt var.
Vilket tempo gick du i?
– Normal promenadtakt.
Åklagaren: Det är helt orimligt att gå den här sträckan på den tid du anger. Lämnade du rätt uppgifter under vallningen?
– Det vet jag inte, dessutom undrar jag vilken betydelse det har för mordet?
Fahlander upplyser henne om att ett vittne har lämnat en beskrivning över en mystisk kvinna som rörde sig kring Emma Jangestigs adress den dagen. Signalementet stämmer väl in på dig Christine, säger han.
– Det kan jag absolut inte tro. Det måste handla om en annan person.
Kommer du ihåg vad du hade för kläder?
– Ett par svarta skor, jeans och en beige jacka.
Vad hände med skorna?
– Jag kastade dem.
Åklagaren visar en övervakningsbild från Arboga station från morgonen den 12 mars, den tidpunkt då tyskan ska ha anlänt till Arboga.
– Det där är inte jag.
Åklagaren visar istället upp en övervakningsvideo med flera sekvenser och uppmanar Christine Schürrer att peka ut sig själv på den.
Hela videon spelas upp utan att Christine Schürrer säger något. Ytterligare en video spelas upp, den här gången gäller det tillbakaresan till Stockholm. Christine Schürrer rycker på axlarna.
– Ingen kommentar.
11.31 Christine Schürrer var även i Arboga två dagar senare, den 14 mars. Den dagen åkte hon enligt egen uppgift till fornlämningen Halvardsborg som hon tidigare besökt tillsammans med Emma Jangestigs sambo hösten 2006.
Varför åkte du dit den dagen?
– Jag vet inte.
När var du där senast?
– 2006.
Hur kommer det sig att du åker tillbaka ett och ett halvt år senare?
– Jag vet inte.
Vad ville du göra där?
– Jag ville titta lite längre på den. Första gången vi var där var vi bara där mellan fem och tio minuter.
I vilket syfte åkte du dit?
– Det har jag redan sagt.
Men du svarar väldigt vagt, kan du förtydliga dig?
– Jag förstår inte varför. Jag har ju sagt det.
Rättens ordförande bryter in och säger att åklagaren går runt i en cirkel utan att komma vidare Johan Fahlander gör ett nytt försök.
Letade du efter en ristning?
– Ja, det gjorde jag.
Var det mossa på stenarna?
– Ja.
Tog du bort mossan för att kunna granska dem?
– Nej.
Du har berättat att du den här dagen åkte bil. Var det du som körde?
– Nej.
Vem var det som körde?
– Ingen kommentar. En person lovade att ta mig med.
Vill du berätta?
– Den här personen var hemma efter mig och han lovade att ta mig med till Arboga.
Så han skjutsade dig till Halvardsborg och lämnade dig där eller?
– Ja
Hur länge var du där?
– Lite under en timme.
Vad hände sedan?
– Då gick jag tillbaka till stationen och åkte därifrån.
Hur köpte du biljetten?
– Som vanligt kontant. Jag kommer inte ihåg när. Jag tror att det var på fredagsmorgonen, men jag är inte säkert.
Vad har du lämnat för andra versioner av den här resan?
– Att jag först sa att jag åkte tåg.
Vid 14 tillfällen har du sagt att du åkte tåg, varför sa du så?
– För att jag inte vill blanda in mina vänner.
Fram tills tingsrättsförhandlingarna hävdade Schürrer att hon åkte tåg fram och tillbaka från Arboga. När hon konfronterades med uppgiften att hennes telefon kopplades upp i Stockholm efter det att tåget skulle ha gått, ändrade hon sin uppgift. Nu sa hon istället att hon åkte bil tillsammans med en vän.
12:06
Åklagaren har hittills hållit förhör i sammanlagt tio timmar med Christine Schürrer. Han säger att han snart ska gå in på själva morddagen den 17 mars, men först visar han en anteckning från Christine Schürrer på overhead. Datumet den 14 mars är antecknat på pappret. Därunder står namnet på den musikförening där Emma Jangestigs sambo arbetar, samt ett klockslag.
Noteringen är inringad med en grön penna
Vad är din kommentar till anteckningen?
– Det är ett evenemang som var i Köping den dagen.
Hur fick du information om det här evenemanget?
– Det stod på deras hemsida och sedan fick jag höra det från en vän.
Vad heter vännen?
– Ingen kommentar.
Den aktuella dagen skulle Emma Jangestigs sambo ha jobbat på musikföreningen just mellan de tider som stod på Schürrers lapp. Men sambon åkte aldrig till jobbet utan stannade hemma. Åklagaren menar att Christine Schürrer begav sig till Arboga i tron om att Emma Jangestig var ensam hemma med barnen, men ändrade att hon sig när hon såg att sambons bil var hemma.
Är det inte så att du åkte till Arboga och såg att det var två stycken bilar som stod där?
– Det här är bara i din fantasi.
Gick du på evenemanget den här dagen i Köping?
– Nej jag gick ut i Stockholm i stället.
Åklagaren frågar om hon visste att Emma Jangestigs sambo skulle vara på musikföreningen den dagen.
– Ja, det var ett skälen till att jag valde att inte gå dit.
Vilken tid åkte du från Arboga station?
– Kring sju, tror jag.
Vad gjorde du när du kom till Stockholm?
– Jag var hemma en kort tid och träffade sedan en vän vid tunnelbanan.
Åklagaren fyller själv i:
...och sedan var du ute på olika krogar och blev av med plånboken, men polisanmäle aldrig stölden.
Förhöret bryts för lunch. Efter tio och en halv timmas förhör meddelar åklagarsidan att man efter lunch avser att gå in på den centrala brottshändelsen och själva morddagen.
Bloggsök - Svensk bloggsökmotor - Bloggportalens