Vårt mat-system på gränsen till kollaps: ”Existensiellt hot”
Uppdaterad 2022-12-07 | Publicerad 2022-11-26
Världens matproduktion är nära ett sammanbrott av samma magnitud som finanskrisen 2008.
Det hävdar författaren och The Guardian-journalisten George Monbiot, som menar att vi måste börja avveckla boskapsindustrin.
– Den kommer att äta världen mot utrotning. Det är ett existentiellt hot som vi står inför.
Han föreslår en helt annan lösning på problemet – bakterier.
George Monbiot är vanligtvis kolumnist på brittiska tidningen The Guardian och har skrivit flera böcker om klimatet och de ekologiska utmaningar som vi står inför i framtiden. Nu är han i Sverige, aktuell med boken ”Regenesis”, som handlar om de enorma problem som väntar världens matproduktion – men också om en oväntad lösning. Han träffar oss på ett hotell i Gamla stan med bedårande vy över Nationalmuseum, Skeppsholmen och Kastellholmen.
Framtidsutsikterna är dock inte lika ljusa. Vårt sätt att producera mat, globalt, står på randen till en kollaps. Hur nära? Det är svårt att svara på, menar Monbiot.
– Det är väldigt svårt att veta, eftersom det har starka likheter med finanskrisen 2008. I efterhand kunde vi se att den krisen hade vuxit i många år, men den tog ändå nästan alla med förvåning när den uppstod. De flesta människor var helt chockade.
Överraskas av komplexa system
En av anledningarna är att vi har så svårt att tolka och förstå komplexa system – trots att allt som är viktigt för oss egentligen består av komplexa system: Hjärnan, människokroppen, samhället, ekosystemen, atmosfären, haven.
– Vi blir ständigt överraskade av kollapsen av komplexa system, men det finns en hel del varningstecken som både forskare och matematiker kan upptäcka. Ett av dem är flimret, fluktuationer i ”utdatan”. I livsmedelssystem har vi sett problem med försörjningskedjan och toppar i matpriserna de senaste åren, vilket väldigt mycket ser ut som det flimmer som föregår en systemisk kollaps.
I arbetet med sin bok läste George Monbiot mer än 5 000 vetenskapliga artiklar om hur vårt sätt att producera mat är uppbyggt och han menar att vi nu är på väg att förlora alla fyra grundfundament i vad som gör systemet motståndskraftigt – reservkapaciteten, backupsystemen, utbytbarheten och säkringar som kan hindra att en chock sprids genom systemet. Alla hade mer eller mindre försvunnit eftersom fyra livsmedelsjättar kontrollerar 90 procent av spannmålshandeln.
– De har alla blivit ”to big to fail”, precis som bankerna. Och vad forskare har märkt under åren är att fler och fler chocker passerar genom systemet. I stället för att dämpas, som i ett hälsosamt dynamiskt system, förstärks chockerna när de färdas genom det, mycket liknande vad som hände med bankerna 2008.
– I de rika länderna märker vi knappt detta, eftersom vi står längst fram i kön när det gäller mat. Vi har hårda valutor, vi har mycket att handla med, så det är de fattiga nationerna som känner av detta.
Slår med full kraft
En liten störning i toppen av livsmedelskedjan, en spekulation som får priset att stiga på en vara eller en flaskhals någonstans i försörjningsskedjan, träffar de fattiga länderna med full kraft.
– Och detta tycks förklara, något som annars är obegripligt: Från 1960-talet till 2014 har vi haft en stadig nedgång i global hunger. Folk firade redan, ”det är slutet på matbristen”, var det många som sa. Men 2015 började trenden vända och det har fortsatt sedan dess.
– Och det riktigt konstiga är att det globala livsmedelsprisindexet samtidigt föll från 115 till 94 mellan 2014 och 2015, och det låg under 100 fram till mitten av 2020. Vilken ekonom som helst skulle säga att ”alla kommer att få sitt behov av mat tillgodosett, eftersom matpriserna är så låga”. Men vad som verkar ha hänt är att de chocker som överförs genom systemet orsakar lokala matpristoppar i de fattigare länderna.
Ett annat problem är de flaskhalsar som transporten av mat måste passera – Suezkanalen och Panamakanalen, till exempel.
– Hade det där containerfartyget som kilades fast i Suezkanalen i mars 2021, istället fastnat i mars 2022, skulle näringskedjan brustit. Det handlar om 100 miljoner människor för vilka mathyllorna skulle ha rensats över natten. Vi balanserar på en knivsegg.
Kan inte skapa mer mat
Under finanskrisen 2008 kunde bankerna räddas genom att man tryckte mer pengar, ”framtida pengar”, som Monbiot kallar det, som man i princip skapade i tomma intet. Det är inte lika enkelt när det gäller mat.
– Vi kan inte rädda livsmedelssystemet med framtida mat. Framtida mat finns inte. Vi kan skapa pengar ur tomma luften, vi kan säga att "nu har vi precis uppfunnit mer pengar". Men vi kan inte vifta med trollstaven för att skapa mer mat.
George Monbiot tror dock att det finns en lösning i det som kallas för precisionjäsning och som han menar kan revolutionera matproduktionen.
Det handlar om att med hjälp av bakterier som livnär sig på väte eller metanol, vatten, koldioxid och lite gödsel, skapa ett mjöl som innehåller 60 procent protein. En rapport uppskattar att precisionsjäsning med metanol kräver 1 700 gånger mindre mark än det mest effektiva jordbruksmedlet för att producera protein: Soja som odlas i USA.
– Det här kan skapa ett backupsystem som kan producera enorma mängder mat, vilka mängder mat som helst med mycket lite vattenanvändning, mycket lite gödsel.
”Existensiellt hot”
George Monbiot menar också att om boskapsindustrin ersätts med detta, kan det vara den sista stora chansen att hindra jordbrukssystemets kollaps.
Vi har även problem med jordförstöring, den stigande värmen i sig och bristen på vatten. Hur bråttom skulle du säga att det är?
– Det är en desperat situation och det är förvånande för mig att det här inte väger tyngre i de politiska debatterna. Det är ett existentiellt hot som vi står inför. Det råder ingen tvekan om att det finns enorma hot mot livsmedelssystemet. Du nämnde vatten – detta är utan tvekan det största hotet av alla. Det finns en allmän vetenskaplig konsensus om att vi behöver cirka 50 procent mer mat till 2050 för att undvika massvält. Det kan förändras om vi ändrar vår kost, om vi går bort från djuruppfödning behöver vi producera mycket mindre. Det finns också en bred konsensus från agronomer om att vi kan öka livsmedelsproduktionen med 50 procent, om vi maximerar skörden. Men en studie fann att det krävdes 146 procents ökning av mängden vatten vi använder. Det vattnet finns inte!
– Även om du ignorerade alla andra frågor kring klimatets sammanbrott, kring markförstöring, kring förlusten av genetisk mångfald hos växter – skulle enbart bristen på vatten vara tillräckligt för att förstöra livsmedelsförsörjningen.
Världens befolkning kommer att öka till strax under 10 miljarder människor 2050, för att därefter börja minska. Däremot växer världens olika hjordar av boskap betydligt snabbare.
– År 2050 kommer det att finnas ytterligare 100 miljoner ton människor och ytterligare 400 miljoner ton boskap, säger George Monbiot.
– Det är problemet. Det är boskapsindustrin som skjuter i höjden och den kommer att äta världen mot utrotning. Att komma bort från boskapsindustrin borde vara av högsta prioritet för alla som bryr sig om världen och dess människor.