Får man inte ens vara osexig som gravid längre?
Det är kotiga ryggrader, vassa höftben, solbrända muskulösa magar, solbrända gravida magar, välskulpterade läppar och kindben. Det har alltid varit mycket (kvinno)kropp på internet, de där nyckelbenen har förföljt mig sedan jag var liten. Men nu är det extra allt. Extra smalt, extra sexigt, extra dyrt. Flickan, kvinnan som objekt, som något vackert att vila ögonen på, att erövra, att tjäna pengar på känns närmare än någonsin – igen.
Det är lätt att luras att det inte är så och att vi i själva verket är inne i en “peak feminist era”. Hypen kring Barbie-filmen, där Barbie slåss mot patriarkatet, är ett exempel på det. Den här filmen släpps fram av Matell, får en hel värld att snacka Barbie, gamla kritiker att jubla och gamla fans att rasa (republikaner i USA bränner Barbiedockor). Barbie och Taylor Swift (även hon tidigare älskad men numera hatad av republikaner) bär på egen hand upp USA:s ekonomi just nu med sina framgångar. Två snygga blondiner. Brains and beauty! Seger!
Men det kanske är så att det bara är på toppen det där får finnas. För här nere på marken är det så mörkt. I skuggan av en feministisk rörelse som de senaste tio åren har tillskrivits oändligt mycket makt har gamla ideal slagit rot och åter börjat växa. När det gäller kvinnors kroppar är ingenting heligt längre, nej, inte ens att bära på nytt liv.
I Hollywood köper kvinnor andra kvinnors livmödrar för att slippa sabba sina egna kroppar med extrakilon, ärr och bristningar. De som faktiskt bär sina barn gör det sexigt. Rihanna har precis släppt en ny kollektion för sitt underklädesmärke Fenty. Den är framtaget för gravida och nyblivna mammor i syfte att påminna dem om att de kan vara sexiga.
Själv såg jag mina två graviditeter som en fristad från just det. I 18 månader kände jag min egen och samhällets välsignelse att inte vara sexig, inte klä mig för någon annan än mig själv. Det var en befrielse och det enda jag saknar med att vara gravid. Men alla dessa snygga, sexiga magar jag nu ser gör mig stressad. Jag fattar att det handlar om självförtroende, att känna sig stark och vacker trots att kroppen förändras. Men kan det inte bara få komma från ett ställe som inte handlar om hur vi ser ut, den söndersexualiserade blicken, den enorma mängd konsumtion av sexiga gravidlooks det tvingar på oss?
Jag går in på Instagram och jag vill gräva mig ur min egen kropp. Drömmen om ett samhälle där kroppen bara är känns längre bort än någonsin. Jag vill titta på kläder och inspireras men ser bara öppna läppar och sex on legs. Ibland olika kroppstyper men alltid alltid sexigt. Oftast väldigt väldigt smalt. Opererat, nedbantat, indraget – men där som något verkligt, uppnåeligt och normalt. Jag märker att jag börjar påverkas på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle göra.
Debatten i sociala medier rasar. Bilderna på svenska influencers med synliga kotor anklagas för att inspirera till anorexia genom att dela ”pro ana”-innehåll. Andra sidan skriker att man inte ska kommentera kvinnors kroppar. Själv vill jag lägga mig ner och självdö i högen av kläder jag beställt, packat upp och sedan packat ner igen. Ingenting passade och jag tänker att det där med clean eating och att bara ta kort på pasta istället för att äta den inte är så dumt ändå.