När vi äter guld är slutet nära
En vän kommer från utlandet och äter en tisdagkväll middag på Grand. Någon visar de övriga gästerna i matsalen: hälften är fastighetsmäklare.
När mäklarna går på guldkrog mitt i veckan kostar bostäderna för mycket. Det vet vi redan. Men frosseriet är en alarmsignal för hela samhället.
När konsumtionen når en viss, grotesk, nivå närmar vi oss kraschen. Det finns ingen ekonomisk lag som styr det sambandet, det är heller inte Gud som vredgas och vill straffa människorna för deras övermod.
Utmanande överkonsumtion är ett tecken på att det finns för mycket lättåtkomliga pengar i omlopp. Det är för billigt att låna, bonusarna är för höga, fastighetsmäklarna tjänar för mycket på att ordna köer till bostadsvisningar. De tre främsta mäklarna i Stockholm sålde under årets första sex månader lägenheter för en miljard kronor. En miljard.
Jag visste i förväg att finanskraschen 2008 skulle inträffa. Hösten 2007 arrangerades en guldmässa i Stockholm. Där visades en Porsche täckt i 22 karats bladguld. Även på insidan.
När man visar något så idiotiskt som en sportbil i guld är slutet nära. Ett knappt år senare kraschade Lehman Brothers och västvärlden gick in i depression.
Den antika myten om kung Midas handlar om självförstörande girighet. Midas fick önska en sak. Han ville att allt han vidrörde skulle bli guld men ångrade sig när även maten blev gul metall.
Det är en lärorik berättelse, ändå har vi inget förstått.
Estebans Gourmet i Tranås är ett av de företag som säljer chokladkakor, praliner, balsamvinäger och lemonad med 24 karats guldflarn.
– Det är väldigt populärt just nu, säger en av grundarna Chatarina Fundin. Guld kommer mer och mer. Försäljningen har fördubblats på ett år. Folk vill ha upplevelser, en kick.
Guldet smakar inget. Enda skälet att lägga det i mat är den utmanande gesten att garnera med en dyr och i sammanhanget helt onödig ingrediens.
– Guld är ofarligt att äta i små mängder, säger Chatarina Fundin.
Farligheten ligger inte matsmältningen, farligheten ligger i vårt förhållande till maten, som Marie Antoinettes till bakelserna, och vårt förhållande till rikedom, som kung Midas.
Och när kraschen kommer blir den en lika stor överraskning som förra gången.