Reclaimare - bygg en egen väg att dansa på

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I torsdags slog Reclaim the city sönder Stockholms city. Det kallades för gatufest.

Så här stod det på en av deras hemsidor:

"Vi fortsätter strejka, sabotera och blockera. Vi fortsätter snatta, planka och klottra. Vi kommer att försvara oss mot alla former av angrepp, förtryck och orättvisor."

Frågan är varför. För om det är någon grupp som totalt misslyckats med att föra ut någon form av budskap så är det Reclaim the city.

- Vi, öööh, protesterar för att allt är så jävla orättvist. Vi vill ha bättre äldrevård och typ, fler fritidsgårdar, men mest av allt vill vi parta.

Oj, vilken förståelse man får för deras sak. Det är klart att en massa affärsinnehavare ska betala tusentals kronor i självrisk eftersom några ungdomar känner sig missförstådda och vill ha kul.

Politiskt budskap? Nej, de ledande i Reclaim the city vill inte ens tala med pressen eftersom de anser att media är en del av klassamhället. Med andra ord - de vågar inte ens tala om vad de vill.

Men att kosta skattebetalarna 3,4 miljoner kronor, som torsdagens gatufest gick på i skadegörelse och polisinsatser, är uppenbarligen helt ok. För ni skulle ju "omforma det snobbiga Stureplan" samt "krossa kapitalismen".

Men ursäkta om jag inte vill att mina skattepengar ska användas till att städa upp efter era förvirrade aktioner.

Ok, jag vet att det bara var en mindre grupp saboterade och slog sönder, många av demonstranterna försökte förhindra vandaliseringen.

Men eftersom arrangörerna konsekvent vägrar att ta ansvar för deltagarna så är det ganska självklart att man drar till sig drägg. Det är anarkisternas dilemma, utan kontroll freakar folk ut. Så har det alltid varit. Lär av historien.

Nej. Reclaimarna påminner pinsamt mycket om 40-talisternas 68-rörelse. De tillbringade också dagarna med att krama almar, protestera och kräva internationell solidaritet. Men till skillnad från dagens demonstranter kunde de argumentera för sin sak.

Och med tiden lärde de sig också att använda systemet i stället för att springa omkring och göra bort sig. De tog ansvar. För utan att ta ansvar för sig själv och vad man gör går det inte att förändra något, det låter patetiskt vuxet men dessvärre är det sant.

Det enda reclaimarna lyckas med nu är att väcka antipatier, vilket är sorgligt. För vänsterrörelsen har många frågor som är viktiga och kloka, internationella solidaritetsrörelser, kamp mot globaliseringen, listan kan göras lång. Men genom att tillåta fönsterkrossande idioter så kvävs saken i sin linda.

Göteborgskravallerna tystade Attack. En liten grupp förstörde för en viktig organisation. Nu har det kravallats i Stockholm och folk är bara trötta och förbannade.

Nej, reclaimare, gå hem till mormor och fråga hur man gör revolution.

Hon kan säker ge er några pigga tips.

Eller bygg er en egen väg att dansa på.

Sista ordet Johanne Hildebrandt