Hur kan prostitutionen undgå polisen i norr?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-27

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kjell Sundvalls film Jägarna bygger på en verklig händelse i Kalix i början på 80-talet. Poliser var misstänkta för tjuvjakt vilket ledde till en riktig infekterad härva. De höll varandra om ryggen, anklagelser följdes av motanklagelser. Hela länet var i uppror. Till slut fick det komma polis från Stockholm för att utreda det hela.

Man får lite av samma känsla när man läser om den norrländska prostitutionen.

För det är väl knappast en nyhet att utländska kvinnor prostituerar sig i Norrland. Jag menar till och med

EU-kommissionen har uppmärksammat det.

Ändå hävdade länspolismästaren i Norrbotten Karl-Bertil Arosenius i vintras att "det förekommer ingen trafficking här i Norrbotten."

Och det blev ännu mer absurt när chefen för kriminalunderrättelseroteln, Ivan Wikström, påstod att de lokala kvinnojourerna överdrev problemet eftersom de behöver bidrag. Bordellen i Kapernaumi, det som anses vara navet i kvinnohandeln, hade i princip upphört, sa han.

Men när Patrik Engström, utredare vid rikskriminalen, reste upp till Norrland tog det honom mindre än en timme för att hitta bevis för människohandel med minderåriga. Hans legendariska kommentar till SvD är:

- I princip måste man vara blind för att inte se att det pågår en omfattande prostitution i Kapernaumi. Om det står tio kvinnor i underkläder, utomhus, och det framför dem står två män med plånboken i handen och gräver bland sina sedlar, så är antalet logiska orsaker enligt mitt sätt att se saken starkt begränsad.

Så frågan är då: Är de norrländska poliserna blinda, korrumperade, slöa eller bara ointresserade? De försvarar sig med att Patrik Engström har fel, men vad skulle han ha att vinna på det? Och har inte redan kvinnojourkommentaren avslöjat alldeles för mycket?

Kan man arbeta som polis om man anser att kvinnohandel inte finns utan är kärringgnäll? Patrik Engström hävdar att problemet är allvarligt. Att det finns ett nätverk av svenskar som hämtar in prostituerade till Sverige. En mamma och hennes minderåriga dotter till exempel. Enligt finska myndigheter kan ett tjugotal flickor under 18 år dragits in i prostitution i Finland och Sverige.

Mellan 200 och 500 prostituerade kvinnor från öst förs in i Sverige varje år, de hamnar antingen i Norrland eller i storstäderna. Kvinnor med sorg, förhoppningar och drömmar. Lilja forever. Regeringen vill visa Moodyssons film för värnpliktiga och i skolor i avskräckande syfte. Varför inte tvångsvisa den för poliskåren? Jag menar, till och med en polischef i Malmö har blivit misstänkt för sexköp.

Det enda som egentligen är positivt är att vi har ministrar som dragit upp frågor som kvinnohandel på den internationella dagordningen. Det är inte okej att sopa brott under mattan med hänvisning till att det är kärringgnäll. Tvärtom, en nationell handlingsplan mot människohandel för sexuella ändamål ska presenteras senast hösten 2006.

Och så finns det poliser som Patrik Engström.

Tack och lov.

Johanne Hildebrandt

Följ ämnen i artikeln