Som minister tycker han en sak - i opposition en annan

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-09-13 | Publicerad 2016-09-12

helskärm

Som minister tycker Jan Björklund en sak.

I opposition har han en annan uppfattning.

Det är inget fel med att ha ett öppet sinnelag, att ta intryck av nya argument och en förändrad världsbild. Det är kanske det Jan Björklund (L) gör.

Alternativet är att han är opportunist.

I en debattartikel kräver han nu förbud mot religiösa friskolor. De 66 som redan finns ska får vara kvar men inte tillåtas expandera. Nya ska inte beviljas tillstånd av Skolinspektionen.

Ungefär detsamma sade Liberalernas ordförande redan 2005.

- Dagens lagstiftning sätter inte stopp för rena sektskolor, skrev Björklund i en debattartikel som undertecknats av honom och flera partikamrater.

Men i regeringsställning drev Jan Björklund inte frågan. Varken som utbildningsminister eller som partiledare. Hans förklaring är att förslaget saknade stöd av de andra partierna i Alliansen och att han inte tyckte att frågan var lika allvarlig då som nu.

Nu anser han att de religiösa friskolorna bidrar till att öka segregationen.

- Problemet är växande.

Under helgen sjösatte Jan Björklund en annan idé. Han tycker att Sverigedemokraterna ska bjudas in till alla överläggningar mellan riksdagens alla partier. Att särbehandla partiet hjälper dem eftersom det gör det möjligt för dem att framstå som martyrer, förföljda av etablissemanget.

Nu är det inte riktigt så. Ibland bjuder regeringen in, som till överläggningarna om framtidens energilösningar och försvarsberedningen. Ibland gör de inte det, vad än Stefan Löfven än säger.

Den förra regeringen var nästan lika vacklande. Sverigedemokraterna deltog inledningsvis i friskolekommitténs arbete, men för det mesta fick de stanna hemma.

Men nu tycker Jan Björklund att alla ska behandlas lika. Alla riksdagens partier ska bjudas in när regeringen bjuder in till överläggningar. Hur länge de stannar är upp till varje parti.

Men Liberalernas ledare vill däremot inte förhandla med Sverigedemokraterna. Där går gränsen, enligt honom. Fast det kanske går att ändra sig på den punkten också?