Utredningen om kaoset på E22 är skrämmande läsning
Utredningen om kaoset på E22 i vintras är skrämmande läsning.
Över 1 000 fordon satt fast i ett dygn alltmedan myndigheter uppträdde som virriga höns och undvek att ta ansvar.
I dag presenterades den oberoende utredning som Länsstyrelsen i Skåne har beställt om trafikeländet som bröt ut på Linderödsåsen i Skåne den 3 januari.
Det är med stigande missmod jag läser rapportförfattarnas genomgång av hur det kunde sluta så här illa.
Men innan vi fördjupar oss i det ämnet är en tillbakablick på sin plats.
Kön av bilar, bussar och lastbilar växte snabbt och hann bli tre mil lång innan polisen kom på att det vore en god idé att spärra av omkringliggande påfarter till E22:an.
Tusentals människor satt fast, det tog över ett dygn innan de alla hade erbjudits evakuering och det dröjde ännu en dag innan alla bilar var bärgade och motorvägen kunde öppnas igen.
Varningar om att kaos kunde bryta ut saknades nu inte.
SMHI hade dagarna innan varnat flera gånger för vind i kombination med snö i stora delar av Skåne.
Men vad hjälpte det då en buss klockan 09.30 på onsdagsmorgonen körde ner i diket i södergående körfält och blockerade vägen.
Utredarna konstaterar att Trafikverkets ledningscentral snabbt fick information om störningar i trafiken, men inte lyckades bilda sig en uppfattning om omfattningen.
Trots att Polisen och Svevia, entreprenören som sköter plogningen, flera gånger under dagen slog larm till centralen om trafikstoppet behandlades det som vilken vardaglig incident som helst.
Det i sin tur ledde till att Trafikverket inte tidigt tog det ansvar som myndigheten har.
Rapportförfattarna kliar sig i huvudet och noterar att det fanns kameror på det aktuella avsnittet av motorvägen som myndigheten har tillgång till.
”Ett rimligt antagande är att de borde kunnat användas för att få en tydlig uppfattning om att ett betydande trafikstopp rådde på E22”.
Ja, svarar intervjuade företrädare på Trafikverket. Det gick att se ett stopp. Men det fanns bara en kamera och de bilderna var inte tillräckliga för att polletten skulle trilla ner.
Så trots varningar från SMHI om kommande svårt väder, trots att poliser och bärgare ringde och vittnade om kaos, trots bilder från röran, trots milt uttryckt tydliga indikationer, fattade inte myndigheten vad som pågick.
Trafikverket har för övrigt bandvagnar som kunnat sättas in, med den resursen fanns i Nässjö och hade behövt flyttas till Skåne någon dag tidigare.
Men det finns fler aktörer som har misslyckats.
Länsstyrelsen, som enligt lag har en hel del ansvar för krisberedskap och krishantering, kallade till den första konferensen med samtliga aktörer först på kvällen, då trafiken redan stått still ett halvt dygn.
Först nu började en gemensam lägesbild och strategi ta form.
Hur kunde det dröja så lång tid?
Dels, naturligtvis, därför att Trafikverket inte slog larm. Men dels också för att Polisen, som hade patruller på plats, inte heller gjorde det.
Det konstateras också att Länsstyrelsen misslyckats med att sätta en effektiv och gemensam grund för hur arbetet av detta slag ska fungera.
Med tydliga riktlinjer och intränade rutiner hade saker och ting sannolikt sköts betydligt bättre.
Eländet fortsätter. Utredarna noterar kulturskillnader. Räddningstjänsten, Polisen och Försvarsmakten var drivande i att få fart på beslutsfattande och inleda evakuering.
Visst, det här är myndigheter som dagligen hanterar kriser, men det borde inte vara för mycket begärt att aktörer som inte har denna vana då och då övar.
Rapportförfattarna är försiktiga i sina slutsatser. Syftet har inte varit att identifiera syndabockar. Syftet har inte varit att utkräva ansvar.
Syftet har varit att försöka reda ut hur det kunde gå så här snett.
Med det sagt avges några rekommendationer:
Förnya tekniken för kommunikation och samlande av lägesbilder. Träna förmågan att samverka vid samhällsstörningar. Se över krisberedningsorganisationer. Läs lagen, skaffa er bättre koll på ert ansvarsområde.
Vi ser det här hända gång på gång på gång. Hur myndigheter faller samman i skarpt läge, upphör att fungera, skyller på varandra.
Sedan en utredning med kloka slutsatser som förhoppningsvis leder till förbättringar, men som i sämsta och troligaste fall inte får större betydelse.
Vi såg det under stora kriser som tsunamin och pandemin. Vi ser det i en mindre kris som stoppet på E22.
När ser vi det nästa gång? En gasläcka, ett terrordåd, en storbrand i tunnelbanan?
Ett modernt och materiellt rik nation som Sverige måste kunna bättre än så här.
I ett vinterland ska i vart fall ingen behöva sitta fast i över ett dygn bara för att det snöar.