Rättvisan är inte så blind som vi tror
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Rättvisegudinnan Justitia har förbundna ögon. I ena handen håller hon ett svärd, en maning och förmaning till oss dödliga undersåtar. I den andra handen håller hon vågskålarna, där vägs för och emot.
Justitia är fullständigt opartisk. Vi är alla lika inför lagen. Och det bor tomtar i min trädgård som dansar hambo varje natt.
För domstolarna har järnkoll på vem som är åtalad och de dömer uppenbarligen därefter.
En pensionär som snattar för 400 spänn får hårdare straff än en chef som glömde att deklarera en extrainkomst på 2,1 miljoner kronor. Pensionären hade inte ens en advokat när hon dömdes eftersom hennes brott var så oansenligt.
Ekonomiska brott skrivs ofta av, men de traditionella underklassbrottslingarna ska minsann dömas – och det hårt. Tillhör du underklassen och dessutom är kvinna ligger du sämre till. Urban Karlsson, lektor och forskare vid Umeås universitet varnar för att klassdomstolen är här.
Flickor som blivit våldtagna kränks i domstolarna, de misstros, smutskastas och får närgångna frågor om sitt liv. Frågor som den åtalade slipper svara på. Men hey – de är ju män och står därmed per automatik högre än kvinnor.
Misshandel av barn döms uppenbarligen inte heller särskilt hårt. Ett barn som blivit slaget eller, än värre, utsatts för sexuella övergrepp, av en förälder, kan tvingas av lagen att umgås med denne. Barnet själv har ingen större makt eller rätt inför Justitia. Hans eller hennes röst klingar ohörd. Föräldrarätten övergår allt. Också där väger mannens ord tungt.
Ungdom är också suspekt. De inblandade i Göteborgskravallerna straffades i snitt med elva månaders fängelse. Deras agerande ansågs vara ett brott mot demokratin plus att de ansågs vara organiserade men ingetdera kan bevisas.
För 3 700 år sedan skrev Hammurabi, kung i Babylon, ned de första kända lagarna på 49 pelare. Redan då kunde människor med hög ställning klara sig undan med böter medan lägre stående riskerade att få händerna avhuggna, bli piskade offentligt eller avrättas för samma brott.
Och den rättskipningen har hängt med. Förr kunde nästan alla typer av brott sonas med förlikning. Med rätt mängd guld eller silver var förövaren fri. Föga brydde sig de styrande om fattigdom eller varför brottet begåtts. Förståelse hade man bara för de rika.
Är det dit vi är på väg igen? Eller har det aldrig förändrats? Kanske är det vi som börjat lägga märke till saker som alltid tagits för givna?
I en artikel i DN skriver journalisten Leif Zern att det är dags för vanligt folk att ifrågasätta domstolsväsendet. Den första frågan borde då självklart vara:
Varför har Justitia inga kläder på sig?