SD har blivit ett pajasparti
Sverigedemokraterna har slutat vara ett enfrågeparti.
Det har blivit ett pajasparti.
SD vill förstöra och riva ner.
Jimmie Åkessons självförtroende var det inget fel på när han stod i riksdagens talarstol under riksdagsårets första partiledardebatt. Det pyste nästan om honom.
Det är lätt att förstå varför han är så självsäker. Stödet för hans parti har ökat kraftigt sedan valet förra året då partiets riksdagsledamöter blev dubbelt så många. Det går bra för SD.
Med partiets vilja att göra det politiska partier är till för, att ta ansvar, är det däremot illa ställt. Riktigt illa.
Jimmie Åkesson meddelade från riksdagens talarstol att hans parti fortsatt tänker fälla alla regeringar som inte kopierar Sverigedemokraternas flykting- och invandringspolitik. Det är, för att uttrycka sig försiktigt, omoget.
I sandlådan slår man gärna den som inte gör som man vill. De flesta växer lyckligtvis ifrån det. Uppenbarligen inte alla.
Han sade också att partiet tänker väcka misstroendeförklaring mot finansminister Magdalena Andersson (S) för det som han kallar hennes många löftesbrott.
Tror Åkesson att han kommer att vinna den? Det borde han inte göra. Vid sex tillfällen har riksdagen röstat om misstroende mot en minister. Ingen gång har statsrådet tvingats bort.
Så sent som i januari försökte SD rösta bort statsministern. 45, av totalt 349, röstade för. Alltså inte ens alla SD-ledamöter.
Misstroendeomröstningen är alltså en öppen dörr som slås in. Det är en tom, innehållslös gest. Ingenting mer. Det vet Åkesson. Ändå gör han det.
Ett tredje besked från Jimmie Åkesson var att hans parti kommer att rösta på moderaternas budgetmotion när deras egen fallit. När regeringens och Västerpartiets budgetförslag ställs mot M:s alternativ kommer SD:s ledamöter tvärtemot riksdagens praxis rösta på M-motionen i stället för att lägga ner sina röster.
Har det någon praktisk betydelse? Inte alls. Regeringsalternativet kommer att komma ut som en solklar vinnare ur den omröstningen.
Det enda det gör är att påminna om att Sverigedemokraterna gärna repriserar det de gjorde förra året, att utlösa kaos för kaosets egen skull.
Sverigedemokraterna har därmed gjort sig själva till ett pajasparti som inte ens förstår ett riksdagspartis grundläggande uppgift, att ta ansvar för landet. SD vill skapa osäkerhet och tar därmed inte ens ett grundläggande ansvar för landet.
Osäkerhet är det värsta finansmarknaderna vet. Osäkerhet fortplantar sig ner i alla våra plånböcker. Osäkerhet suger, tar kraft från det som är viktigt.
Detta parti vill nu KD:s Ebba Bush Thor spela i händerna. Det är obegripligt dumt. Hon vill att Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag redan nästa höst. Därmed får de oansvariga pajasarna i SD redan då chans att utlösa samma kaos som förra hösten.
Vad vill KD-ledaren uppnå med det förutom att framhäva sig själv? Det undrar man.
Hennes taktik är dålig för landet och Ebba Busch Thor, som förefaller ha ett välmöblerat huvud, borde skämmas för den.