Saddam utnyttjar de levande sköldarna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Träffade en orolig mamma häromdagen. Hennes dotter ville åka till Irak som mänsklig sköld. För första gången i sitt liv hade flickan fått något att engagera sig i. Upptänd av det ädlaste av alla uppdrag - att skapa fred - var hon beredd att offra sitt liv.

- Vad ska man göra och säga? frågade mamman.

Jag framförde finstämt min åsikt: Att det var den mest korkade idé jag någonsin hört talas om. Det är helt klart att Saddam Hussein utnyttjar de mänskliga sköldarna i pr-syfte. "Vi bestämmer själva var vi ska placera oss", påstår de. Jo, jo du.

Världens värsta diktator bjuder på hotell och transporter. I det läget hade åtminstone jag blivit misstänksam. Men inte.

Sköldarna säger att de skyddar civila mål. Men militära installationer ligger vanligtvis bredvid civila, gärna dagis. Är det inte ganska naivt att erbjuda sig själv på ett silverfat och dö för Saddam Hussein?

- Sådant här talar man aldrig om, sa mamman.

Det är precis det som är problemet. Debatten om krisen i Irak handlar om att antingen vara för eller emot, svart eller vitt. Gud nåde den som ställer sig tveksam eller vrider och vänder på argumenten.

Men vi lever inte i Irak utan i en demokrati, alla har rätt att föra fram sina åsikter utan att bli torterade och kastade i fängelse.

Tack och lov.

USA:s argument och skäl kan få vem helst att tveka men fredsrörelsen imponerar inte heller.

I mejl efter mejl framhålls förvirrande nog att det främsta skälet till att stoppa kriget är att USA skapade Saddam samt drog i gång kriget mellan Iran och Irak. Allt för att de var ute efter oljan.

Men vad har det ena med det andra att göra?

Helt klart har USA spelat rävspel i regionen, de hjälpte till exempel Baathpartiet på 60-talet. Men Iran-Irak kriget började med att ayatolla Khomeini tog makten i Iran. Någon som minns de 66 amerikaner som gisslan i Teheran?

Saddam blev nervös för en islamsk resning och avrättade Iraks mest framstående mulla genom att köra in spikar i hans huvud. I september 1980 gick Saddams trupper in i Iran.

Först två år senare, när Iran höll på att vinna, la sig USA i för att säkra oljetillgångarna i Irak. Saddam tedde sig som en trevlig typ jämfört med ayatolla Khomeini. Irak lyckades vinna men landet hotades av konkurs. Då anföll Saddam Kuwait. Därmed var det slut på samarbetet mellan USA och Irak.

Ska inte Saddam avväpnas och uppfylla det avtal han ingick för tolv år sedan på grund av detta? Jag vet inte. Jag begriper mig inte på argumenten.

De senaste åren har jag rest fram och åter till diverse krigshärdar. En sak har jag lärt mig: det finns inte en enda sanning. Bakom varje orsak hovrar det många fler skäl. Allt är en dimmig gråskala.

Men genom att föra en öppen diskussion, lyssna på varandras argument blir vi klokare och kan bilda oss en uppfattning. Jag vill gärna höra vettiga argument för och emot kriget. Om de framförs på ett vettigt sätt. För när det gäller Irak är jag bara säker på en enda sak: Det är inte vettigt att låta sig utnyttjas av en diktator. Oavsett hur vackert syftet är.

Johanne Hildebrandt