Kan man verkligen tro på Lars Adaktusson?

Beskriver ett KD som vi inte visste fanns

Glöm det där med fromhet och vända andra kinden till.

I Kristdemokraterna verkar hänsynslösa maktmänniskor som inte drar sig för att manövrera ut oliktänkande.

I alla fall om man ska tro Lars Adaktusson.

Det är faktiskt lite svårt att ta till sig den bild som Lars Adaktusson, ledamot av EU-parlamentet, målar upp av sitt parti.

Jag säger inte att han ljuger. Bara att han kan vara en smula besviken och därför beskriver sitt parti på ett sätt som få gjort förut.

Lars Adaktusson ville inte bli partiordförande, det gjorde han klart på ett tidigt stadium. Han ansåg att hans politiska bagage vägde för lätt.

Han har trots allt inte haft ett politiskt förtroendeuppdrag förrän i somras då han tog plats i EU-parlamentet efter ett hyggligt valresultat där partiet ökade med 1,3 procentenheter.

Däremot ville han bli vice ordförande eller andre vice ordförande, det vill säga sitta i partipresidiet.

Men valberedningen tyckte annorlunda och föreslog att han skulle ta plats i partistyrelsen. Adaktusson tackade nej.

Det gjorde han med följande motivering - och det är här vi får inblickar i ett KD vi inte visste fanns.

Han skulle ”blockeras av interna motsättningar och bli en bricka i ett politiskt spel”.

Intrigerna i Socialdemokratin, beskrivna i Daniel Suhonens bok om Juholt, förbleknar. KD är rena rama Vilda Västern i jämförelse.

Till och med ett gammalt nyhetsankare från den oborstade medievärlden tycker att det är för mycket. Han lägger ner, tar en paus i ambitionerna att nå KD-toppen.

Kan man tro på det? Upplevelser är ingenting man kan ta ifrån människor. Men utifrån förefaller osannolikt att Adaktusson skulle låta sig tystas och förpassas till en tillvaro som bricka.

Den förra utrikeskorrespondenten, reportern och programledaren gör däremot en korrekt analys av läget för Kristdemokraterna. Efter fyra raka förluster i riksdagsvalen och det sämsta valresultatet på två decennier är det dags för riksdagens minsta parti att förnya sig från grunden.

Det kan vara smart att som blivande partiledaren Ebba Busch Thor förefaller vilja göra, vrida politiken åt höger. Det är trångt i mitten och det finns inget riktigt konservativt parti i Sverige, Sverigedemokraterna undantagna.

Uppenbarligen är även Lars Adaktusson inne på den linjen eftersom han stöttat hennes kandidatur.

Inte heller därför är det troligt att han skulle motarbetas och bli en bricka. Högsta bossen har förtroende för honom, vilket hon också gjort offentligt.

Sista ordet är inte sagt i denna fråga. 25 april bestämmer KD:s extrating hur det nya presidiet ska se ut.