EU-vår och jobbiga Jomshof – Åkessons bästa tid är inte nu
Varje gång Jimmie Åkesson ger sig ut på en liten medieturné är det som en skattjakt – vad blir det som inte går SD:s väg den här gången?
Svaret är lättare än vanligt: Richard Jomshof är i blåsväder – igen – och vi ser en viss avmattning i opinionen.
Att EU-valrörelsen smygstartat hjälper inte till.
Det är inte mycket som är blekare än Jimmie Åkesson i en utfrågning om EU. Sverigedemokraterna lämnade sina Swexit-dagar bakom sig för några år sedan och har under den senaste tiden i stället antagit den något obegripliga positionen att vilja öppna för att kunna lämna EU utan att vilja lämna EU. När Jimmie Åkesson frågades ut i SVT:s 30 minuter i veckan blev det också tydligt att inte heller Åkesson kunde förena de här två positionerna på ett begripligt sätt.
Stödet för EU bland de svenska väljarna har varit rekordhögt sedan Ryssland invaderade Ukraina. I sin ambition att bli ett statsbärande parti som kan utmana Socialdemokraterna om makten vill SD attrahera EU-kritiska väljare, men samtidigt inte skrämma bort de som är positivt inställda till EU.
Sverigedemokraterna bygger just nu sin hävstång inför valet 2026. Den som de ska använda för att förhandla sig in i nästa borgerliga regering, om det blir en sådan. EU-valet är en temp på vägen och ett sätt för SD att rubba maktbalansen mellan dem och Moderaterna. Traditionellt går det sämre för SD i EU-valet och traditionellt är de mindre är M i ett sånt val. Men inget är som det brukar i svensk politik sedan SD blev andra största parti i riksdagsvalet 2022.
Europaparlamentsvalet den 9 juni är viktigare än någonsin för SD.
På vår skattjakt dyker även SD:s toppnamn Richard Jomshof upp, som vanligt. Den här gången har han lagt nästan tio år på att irritera sig på vänsterpartisten Daniel Riazat och nu uppmanat honom att åka ”hem”.
Anledningen är att Riazat för snart tio år sedan bett om att få byta sin övernattningslägenhet han fått av riksdagen eftersom den låg granne med SD-ledamoten Mattias Karlssons lägenhet. Med hem menar Jomshof Iran, som Riazat lämnade tillsammans med sin familj när han var barn.
En något inkonsekvent uppmaning av Jomshof för övrigt. Daniel Riazat är precis den invandrare som SD menar inte ska åka hem. Han är integrerad, talar perfekt svenska, har ett bra jobb som riksdagsledamot och hade han inte varit vänsterpartist hade han tjänat lika mycket pengar som Jomshof själv. Vänsterpartiet dras ju med sin partiskatt som gör att de bara får ut en begränsad del av sin inkomst som folkvalda.
Än har det inte kommit några röster till Richard Jomshofs försvar, men att det börjar bli besvärligt för partiet syns i det att Jimmie Åkesson nu dyker upp i en medierusch.
Sist har opinionen visat en nedåtgående trend. Det är dåligt för SD – ju starkare i opinionen de är, desto starkare är de i sin förhandlingsposition mot regeringen.
Därför ser vi nu återkommande frierier till SD:s kärnväljare, de invandringskritiska väljarna. Sedan Tidöavtalet slöts för snart ett och ett halvt år sedan så har Sverige i stort sett anammat Sverigedemokraternas invandringspolitik rakt av. I en debattartikel föreslår Åkesson att återinföra en lagstiftning som gör det möjligt för en regering att utvisa personer med hänvisning till rikets säkerhet.
I dag finns redan en sådan här lag men beslutet sköts av ansvariga myndigheter. Det finns också inskrivet i Tidöavtalet att se över möjligheten att utvisa gängkriminella som inte är svenska medborgare, även om de inte dömts för något brott. Att flytta över makten över vem som utvisas till regeringen är dock ett radikalt förslag.
Men så är det när det börjar gå hackigt för SD – kasta fram de radikala förslagen. Ibland vill de riva moskéer, ibland vill de utvisa laglydiga familjer till gängkriminella och ibland vill de nagga på den svenska rättsstatens principer.