Alla ska dricka ur samma kaffekopp
I helgen serverades sista koppen på Mauritz, som mycket väl kan ha varit Sveriges första moderna kaffeställe. Efter över 40 års verksamhet tvingades pionjären Tord Wetter vika sig för de obönhörliga marknadskrafterna. En hjärtlös fastighetsägare insisterade på en hyreshöjning bortom all rimlighet.
Då hjälpte varken insändarstormar, Facebook-grupper eller ens Tords egen energi. I lördags blev Göteborg en fattigare stad. Och snart nog öppnar väl ännu ett Starbucks eller något skitnödigt trendkafé.
Men det är klen tröst för alla som föredrar originalitet och personlighet framför varumärke och wifi- zoner.
Med gentrifiering och förfining av landets städer följer kedjekultur och likriktning. De små handlarna ersätts av internationella konglomerat som rullar ut sina klädbutiker, snabbköp, pubar och kaféer enligt en plan som inte är olik krigsårens invasioner.
Då blir ställen som Mauritz kaffe ”collateral damage”, olyckliga men nödvändiga offer för den stora planens genomförande.
Den stora planen i fallet Mauritz handlar om hur stora fastighetsägare lägger under sig stadens centrala delar och ”konceptualiserar nya upplevelser”. Det går ut på att folk ska känna igen sig, oavsett om de kommer från Örebro eller Wisconsin. Samma hamburgare och samma kaffe jorden runt verkar vara slutmålet.
I dagarna har det kommit positiva signaler om att just Mauritz kanske kan få leva vidare på en annan plats i stan. Bra i så fall. Men snart är det någon annan som står i kikarsiktet. Därför måste vi mobilisera motstånd genom att prioritera de små privata verksamheterna framför de stora kedjorna så ofta det är möjligt.
Handla mat hos de små specialisterna. Köp och vårda skorna hos riktiga skomakare. Låt skräddaren förlänga livet på kavajer och klänningar. Handla böcker i bokhandlar i stället för på nätet.
Gör allt som är omodernt och kanske lite dyrare. Det lönar sig i längden.
Dessa rader skrivs från Paris, staden som tydligare än någon annan av storstäderna försöker hålla liv i det genuina och ha avstånd till det utslätat globala. Där kvarterskulturen lever i form av lokala verksamheter drivna av starka personligheter snarare än starka varumärken.
Och här ska jag nu äta frukost på Le Saint Regis nere på hörnet. Riktigt kaffe i riktigt porslin, riktigt bröd från riktiga bagare.
Och med gäster som hellre skulle göra revolution än att låta Starbucks ta över.
Utskällda
I lördags avbröts IFK Göteborgs träning av ett 50-tal uppretade supportrar som stormade in på planen och krävde att få ställa frågor till spelare och ledare. Enligt vittnen ska dom ha marscherat i led från parkeringsplatsen till träningsplanen för att skälla och domdera. Och visst, Blåvitt har inte presterat bra på länge. Men så där gör man väl inte?
Ställer skåpet
Årets hittills bästa skiva är gjord av en man i 70-årsåldern som efter fyra decenniers frånvaro återvänt ur skuggorna. Han heter Bill Fay och är en brittisk pianist och sångare. Med skivan ”Life is people” skär han rakt igenom allt trams och ställer skåpet på plats en gång för alla. Hösten känns plötsligt inte så dum.