Allt brittiskt är utrotningshotat

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-27

Engelsmännen har inte märkt det själva men allt "brittiskt" är utrotningshotat:

Det läggs ner tre pubar - varje dag.

Tillverkningen av de röda telefonkioskerna har lagts ner.

Duvorna på Trafalgar Square ska utrotas.

För bara 100 år sedan styrde Storbritannien över det största imperiet i världshistorien.

Ända sedan dess har britterna varit ett av de mest konservativa folken på jorden.

Nu börjar det ändra sig.

Globaliseringen, tekniken och trenderna börjar hinna ikapp de engelska "institutionerna".

Här är några av alla engelska traditioner som är utrotningshotade.

Big Ben

Londons mest berömda symbol, klockan Big Ben, har flera gånger varit oerhört nära att rasa.

Hotet är fortfarande akut sedan man på 90-talet byggde den nya tunnelbanelinjen Jubilee Line rakt under parlamentsbyggnaden.

För att hindra klocktornet från att bli ett nytt Pisa tvingades man pumpa in 500 ton betong som stabilisering. I dag mäter man lutningen av tornet var 30 sekund med laser för att vara beredda om det börjar luta.

Chef för projektet är professor John Burland som lyckats stoppa tornet i Pisa från att rasa.

- Det är för tidigt att börja jubla men vi är rätt självsäkra, säger han till tidningen Daily Express.

Dubbeldäckarna

De röda dubbeldäckarna har använts i England sedan före andra världskriget. Nu är de hotade.

Lokaltrafiken i London testar just nu 42 stycken dragspelsbussar.

Försöken pågår under sju månader. Gillar trafikanterna de nya bussarna så kommer dubbeldäckarna att börja skrotas.

Duvorna

Ett av de första besluten som Londons nyvalde borgmästare Ken Livingstone fattade var att utrota de många duvorna i staden.

Han kallar dom "råttor med vingar" och menar att de sprider smittsamma sjukdomar till människor.

Det är främst de 40 000 duvorna vid Trafalgar Square som ska bort genom att man "tar bort" all mat.

Borgmästaren har bland annat tvingat bort fågelfrösäljaren vid torget, Bernard Rayner.

Att mata duvorna var tidigare en av turisternas favoritsysselsättningar i London.

Fish'n'chips

Under andra världskriget blev fish'n'chips, friterad torsk och pommes frites, engelsmännens favoritmat. Det var den enda mat som fanns på grund av ransoneringen.

Nu är torsken utrotningshotad.

EU har infört totalförbud för torskfiske i en stor del av Nordsjön och har halverat fiskekvoterna för engelska fiskare.

På 30 år har torskfisket minskat från 300000 ton per år till 48000 ton.

Pubarna

De klassiska ingrodda brittiska pubarna är utrotningshotade. De senaste åren har fler än 2000 pubar stängts. Hastigheten är tre per dag!

Förr tillbringade engelsmännen några timmar på puben efter jobbet varje dag. Nu går de direkt hem och tittar på tv i stället.

En annan konkurrent till de traditionella pubarna är de nya kedjor med innepubar som dyker upp - med trendig inredning och utländska öl.

Enligt bryggarna beror krisen på de allt högre ölpriserna.

Röda telefonkioskerna

I nästan alla filmer, tv-serier och broschyrer om England syns de röda klassiska telefonkioskerna.

Det brittiska telebolaget BT har nu slutat tillverka telefonhytterna man använt sen 1936.

Anledningen är att folk ringer allt mer på mobiltelefoner i stället för från en automat.

Bara två miljoner samtal per dag görs från telefonautomaterna jämfört med 90 miljoner mobilsamtal.

Det finns 140 000 stycken telefonkiosker av den röda K6-modellen runt om i landet och de är till och med skyddade som "historiska monument".

Svarta taxibilarna

För några år sen kunde du bara välja vilken färg du ville på taxibilen i London - bara du valde en svart. I dag är bara en bråkdel av taxibilarna svarta. De övriga är lackerade i valfria färger i allt från knallgult till blått eller vinrött.

Flera tusen taxiförare drar dessutom in extra pengar genom att måla reklam på bilen.

Te

Engelsmännen dricker allt mindre te. På tio år har tekonsumtionen minskat med en tredjedel.

Det är framför allt kaffe som ersatt teet och överallt på gatorna hittar du Starbucks, Coffee Republic och andra amerikanska kedjor.

Mer läsning om England

Mikael Jägerbrand

Följ ämnen i artikeln