Jag skulle vilja se Mads spurta in på muggen
Uppdaterad 2011-04-07 | Publicerad 2011-02-24
Jag vet inte varför. Men jag upptäcker mig själv med att tvivla på Mads Mikkelsen.
Under hela vintern har han smugit runt och småmyst i tv-reklamen om Thailand och försökt övertyga alla frusna svenskar att det är dagarna man minns som räknas.
Jag får en känsla av att hunken Mads menar de mysiga stunderna, de avkopplande ögonblicken och det där tillfället som hela familjen längtat efter ett helt år, eller åtminstone sedan de senaste överhypade semesterplanerna sprack.
I så fall säger jag: pyttsan. I mitt fall är det snarare alla missöden, problem och sjukdomar som etsar sig fast och som blir de allra bästa berättelserna efteråt.
Exemplen är så många att jag numera är övertygad. En perfekt resa utan missöden är ingen resa. Något måste skita sig för att det ska vara på riktigt och värt att berätta.
Och det finns inget bättre än att, efteråt förstås, tillsammans kunna skratta åt eländet och ... ja, kolla här vad jag menar:
Acapulco 2000: Superväder, klippdykarshow, fantastiska restauranger, magisk panoramautsikt över hela viken från hotellrummet och mitt livs häftigaste solnedgång en bit utanför staden.
Vad jag minns mest?
Magsjukan... och när doktor de la Torre visade storleken på penicillinsprutan dagen efteråt. Det hann bli 27 toalettbesök på nio timmar och passande nog var det boken Sprängaren som lästes ut den natten (panoramautsikten var fin från muggen också).
Kalifornien 1987: Första roadtrippen är förstås ett minne för livet. Eller? Nä, så här 24 år senare skrattas det bara åt att jag fick för mig att den ö som låg utanför Long Beach var Alcatraz – och att jag efter en Long Island ice tea för mycket i San Luis Obispo sov bort halva Highway 1 i baksätet på vår Mustang.
Eller när det stank svavel från kroppens alla hörn och veck i Jerusalem. Sällskapet undrade skräckslaget vad det berodde på innan det slog mig: kallsupen i Döda Havet!
Eller Cypern i maj 1995. Minns ingenting alls av den veckan förutom att jag aldrig bränt vristerna så mycket som den gången. Kunde inte ha strumpor förrän till midsommar.
Jag skulle vilja se Mads M ömfotat hoppa omkring på brännheta stenplattor, blek och mosig titta ut genom bakfönstret på en Mustang eller för den delen Bolt-spurta in på muggen i sin thailändska bungalow i tv-reklamen.
Det skulle bli något att minnas....
Följ RESA på Facebook – klicka här och titta in!
Sture Bjarnelind är redaktör för Aftonbladet RESA.