På vandring i sagornas värld

Häng med till magiska Samariaravinen på Kreta

Som i en Tolkiensaga sträcker den sig mellan mäktiga bergväggar och högresta tallar – Samariaravinen.

Med gäckande, mytomspunna djur lurande i terrängen och havet hägrande i fjärran.

Följ med Aftonbladet Resa på vandring i Europas längsta ravin på Kreta.

Samaria – visst låter det som en saga? Som ”Soria Moria” eller ”Landet bortom fjärran”.

Och ravinen är sagolik, där den skär genom Kretas berg ner mot Medelhavet. Redan vägen dit är ett äventyr, på serpentinvägar genom små byar som hänger längst ut på klipporna och förbi gamla turkiska borgar på topparna av bergskedjan Lefka ori – Vita bergen.

När vi står vid ravinens övre mynning och stålsätter oss inför prövningen inbillar vi oss nästan att vi skrivit in oss i Ringens brödraskap. Men här hade aldrig Gandalf fått lösa inträde – en skylt visar att gamlingar med käpp är förbjudna. Liksom spritflaskor och högklackat.

Floriane Biber och Fabiane Wieland från Bodense i Tyskland tvekar lite innan de börjar den branta färden ner mot botten av ravinen.

– Det här är en tuff vandring om man ska gå hela vägen, konstaterar Floriane.

Kreta är parets favoritresmål, men det är första gången de är i Samaria. Och de vågar inte sikta på att nå ända fram till havet, utan är beredda på att vända när de kommit halvvägs.

– Vi går på och får se var vi hamnar. Det jobbigaste blir att ta sig upp igen, säger Floriane och kastar respektfulla blickar upp mot klipporna vi nyss passerat.

Vårfloden farlig

Mot oss stiger doften av de enorma kalabriska tallarna som växer längs klippsidorna och en mulåsna med rullar av stålnät kämpar längs stigen. Näten ska användas för att säkra områden med hög rasrisk. Varje vår strömmar mängder av vatten ner i ravinen och drar med sig jord och sten, och trots att det hunnit bli hett och dammigt efter vårfloden är faran inte över. Vi skyndar förbi skyltar med budskap som ”Great danger” och ”Walk quickly”.

Långt nere i dalen hörs någon ropa så att det ekar mellan klippsidorna. Annars är det underligt tyst överallt, så när som på några småfåglar. Men har man tur kan man få se betydligt större djur här – örnar, gamar och den skygga och sällsynta bergsgeten kri-kri, som förutom i Samariaravinen bara lever på en ö som heter just Kri-kri.

Efter en timmes vandring når vi den första rastplatsen där vi njuter av vattnet från en kallkälla som springer ut ur berget. Tyvärr är getingarna lika förtjusta i vattnet som vi och hänger i klungor kring de våta stenarna.

Plötsligt hör vi tunga andetag och en stor tysk i kamouflagebyxor och enorma kängor kommer flåsande uppför stigen. Han vacklar fram till kallkällan och ignorerar getingarna.

Trång vandringsled

Det tar ungefär sex timmar för en person i normalkondition att vandra den 18 kilometer långa leden från topp till botten och när man når den övergivna byn Samaria börjar vandringsleden bli trängre.

Vid passet ”Järnportarna” är det bara 3,5 meter mellan de väldiga bergväggana – snacka om Tolkienvibbar!

Lyckas du pressa dig genom portarna väntar belöningen, när ravinen öppnar sig mot Medelhavets svalkande vågor. Här kan du vada rakt ut i böljorna, skölja av dig ravindammet och må som en Tolkienhjälte efter ett väl genomfört uppdrag i det godas tjänst.