Häng med på brukssafari!
Uppdaterad 2019-06-17 | Publicerad 2009-07-30
Fina herrgårdar och parker i Roslagens famn
Roslagen = Rönnerdahl, sunnanvind och skärgårdsbåtar.
Jovisst, men det finns ett annat också. Med gruvhål, masugnar, fantastiska herrgårdsmiljöer och engelska parker.
Följ med på en resa Roslagen runt.
Har killen tappat linserna?
Det första vi ser på Skebo herrgård är en kock som kryper med näsan i gräsmattan.
Nä, synen är okej. Han skördar rölleka. Snacka om närodlat.
Röllekan kryddar vår förrätt – lättrökt lax i en nässelsoppa, toppad med mjölkskum. Det är lika elegant och gott som det låter.
Vi är på ett av vallonbruken. Det som en gång var motorn i Sveriges ekonomi men som då, på 1600- och 1700-talen, drevs av sill och rovor i stället för lyxmat.
Men vår safari börjar tolv mil norrut i Söderfors bruk.
Ett steg från Norrland
Dalälven flyter sakta i sitt delta mot Bottenhavet och framför herrgården förklarar en stadig skylt i gjutjärn att här går gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Ett steg närmare älven och vi är i Norrland. Huvva!
Söderfors är fortfarande bruk på riktigt. Damasteels fabriksbyggnader är varken pittoreska eller mysiga och här gör dagens högteknologiska smeder extremhårda knivar, yxor och andra stålverktyg.
Men herrgården är mys. Trätaket i matsalen och den gulliga personalen är nästan bara det värt pengen för en trerätters. Fast maten är mer vilja än kunna. (Chauffören surar fortfarande över en stabbig crème brulée.)
Big business
Vi lämnar Dalälven innan myggen invaderar och far mot själva förutsättningen för vallonbruken – Dannemora gruvor.
Det första man ser är HÅLET. Storrymningen är ett flera fotbollsplaner stort och hundra meter djupt dagbrott. Värsta avgrunden mitt i idyllen.
Malmbrytningen nämns för första gången 1481 och snart var Dannemora big business. Ett 30-tal bruk utvann järn ur malmen från gruvan i sina masugnar eller förädlade metallen till spik, kanonkulor och ankare.
Här fanns också Sveriges första ångmaskin (Mårten Triewalds ”Eld-och luftmachin”) på 1720-talet. Tanken var att den skulle hjälpa till att pumpa bort vattnet. Just den manicken blev ingen succé men gruvan fortsatte leverera ända till 1992. Och nu går pumparna på nytt när världsmarknadspriserna skjutit i höjden.
En trist väg
All denna bildning gör oss hungriga. Paus i Österbybruk. Bara en snabb tur genom vallonsmedjan innan vi dunsar ner vid ett bord utanför Karins stall och café.
Ett fynd. Knasig loppisinredning, hembakt och goda mackor för 20 spänn.
När även kroppen fått sitt far vi vidare.
Väg 292 mellan Österbybruk och Gimo är allt bra trist. Tallar, tallar, tallar, se där en gran, tallar, tallar... Tyvärr är få av vägarna mellan bruken cykelvänliga. Det är smalt, 90 och många kör fortare än så. En krängande timmerbil på väg mot Holmens pappersbruk (ständigt dessa bruk) i Hallstavik trycker tvåhjulingarna farligt nära diket.
Men helt kört är det inte. Beväpnad med karta och tålamod går det att snirkla sig fram på småvägar.
Först macka – sen mack
Gimo. Pampig herrgård. Historietörsten dämpad. Alla hyttor, smeder och grevar börjar flyta ihop. Vi måste nog äta något litet igen.
Ett bord i parken. Kubbspel? Nej tack, inget idrottande när vi är på safari. Tebuffé? Scones och tårta lockar men riktigt så hungriga är vi inte. Ost- och skinkmacka blir bra. 55 kronor! Nåväl, pelousen är välansad, servisen stilig och vyn över Gimo damm betagande.
Söderut mot Skebo!
Mack, jätteparkering, korvkiosk. Första mötet med Närdingens pärla får inte bruksdiggaren att jubla. Men snart syns den vita smedjan sedan herrgården och parken ner mot sjön. På andra sidan kanalen ligger det gulliga bruksarkivet och museet. Men det dukade bordet lockar mer (så är det påfallande ofta) och vi sätter oss på glasverandan medan skymningen går i blått.
I största laget
Efter nässelsoppan får vi fet och fin sparris med brynt smör och hasselnötter, kalvfilé och chokladpudding, rabarber och mjölkparfait. Kaffet tar vi i salongen medan vi försöker bemästra Sveriges största biljardbord. (En replik lär finnas på Kungliga slottet.)
Nej, biljard är nog inte vår grej. Dessutom vill chauffören gå hem.
Nattmacka, någon?