Niva: Zlatan sköt, föll och förlorade
ROTTERDAM. En gång kom han hit och sköt fart upp mot stjärnorna.
Nu tryckte Feyenoord till sist tillbaka honom ner i gräset.
Efter sisådär ett och ett halvt årtionde återvände Zlatan Ibrahimovic till Rotterdam. Han sköt, föll och förlorade.
Du kan aldrig lura en stuvare. De har långa minnen här vid kranarna och containrarna.
Prick timmen spelad då Zlatan Ibrahimovic joggade tillbaka till avbytarbänken och krängde av sig uppvärmningströjan. Barbringad tog han emot de första visslingarna, som sedan bara tilltog i takt med att han fullgjorde sin lilla inbytningsprocedur.
Det är något med det välvda, neråtsluttande plåttaket här på De Kuip som gör att ljudet växer ju närmare gräset det kommer, och när Ibrahimovic väl sprang in på planen var visselkakafonin så skarp och skrällande att flera åskådare långt ner på långsidan täckte för sina öron.
Tack för senast.
Hit en 19-årig Zlatan kom
Tolv år sedan sist, femton år sedan allra första gången. Det var ju just här på De Kuip som ett nytt kapitel en gång tog fart.
En 19-årig Zlatan Ibrahimovic kom hit i värsta rivalernas tröja den gången, Ajax från 020-land i Amsterdam. Inbytt efter en timme den gången också, målskytt efter mindre än fyra minuter.
Första stora kontinentala matchen. Första målet för Ajax.
Det har hunnit hända en del sedan dess, både med klubben som hör hemma här och med spelaren som kom som en talangfull stängel och nu återvände som kung, legendar och hatobjekt.
Ibrahimovic byttes in i ett skede då matchen fortfarande väntade på sin slutgiltiga prägling.
Fram till dess hade vi sett en massa kollisioner, en hel del bakåtvänt bolltrampande och en uppsjö riktningslösa passningar. Där fanns en spelbild att ta tag i, en kamp som saknade styrning.
Där fanns måhända världens dyraste fotbollsspelare – men där fanns ingen general, ingen referenspunkt.
Marcus Rashford och Anthony Martial studsade mest fram och tillbaka mellan mittbackarna, medan Paul Pogba stod för ännu en av de där vakansinsatserna där felbesluten var långt fler än de vägvinnande aktioner.
Det är fortfarande tidigt på säsongen – tidigt, tidigt, tidigt – men den här kvällen överraskade det mig att det fortfarande gick att se så tydliga spår av Louis van Gaals trögflytande fotboll i José Mourinhos lag.
Kastade bort matchen
Och Zlatan Ibrahimovic? Nej, inte han heller. Han tryckte på med både frisparkar och fysik under slutforceringen de sista tio minuterna, men då var det så dags att göra avtryck.
Då hade redan Manchester United kastat bort det.
Tar man inte själv tag i matchen finns alltid risken att motståndaren gör det istället, och Feyenoord utnyttjade till sist ett av de där kontringslägena de bjöds på när Man United var för slappa i både bollbehandlingen och det defensiva omställningsspelet.
Offside? Jo, så var det väl – men även om det hade inneburit ett bortdömt mål så hade det inte inneburit en godkänd insats.
Nu blev det istället jubel för lille Tonny Vilhena, akademipärlan som vi alla trodde var på väg härifrån så sent som i somras. He ho, voor Feyenoord. Sex raka segrar nu.
Den här klubben har tvingats gå igenom mycket på 2000-talet, med 10-0-förlusten mot PSV som osannolik bottennotering. Ändå har aldrig helt tappat kontakten med vilka de egentligen är.
Feyenoord är klubben som fäller europeiska bjässar tack vare segermål av en liten dribbler från akademin. De Kuip är arenan där volymen fortsätter växa på den vällande vägen neråt, även då nästan hälften av läktarsektionerna är avstängda.
De har långa minnen här vid kranarna och containrarna. Den här kvällen kommer att leva länge i Rotterdam.