”Vi bryr oss mer om djur än människor”
Per Bjurman: ”Groteska reaktioner på skandalen”
NEW YORK. Michael Vick är förstås en stor skit.
Men de hysteriska reaktionerna på NFL-stjärnans hundfajtstragedi påminner samtidigt om något ännu mer beklämmande:
Människor bryr sig mer om djur än om andra människor.
Michael Vick-skandalen har varit sommarens verkliga följetong i amerikansk sportmedia.
Vick, hyllad och våldsamt högavlönad quarterback i american football-laget Atlanta Falcons, åtalades i mitten av juli för inblandning i så kallade hundfajter. Det är ett slags underjordiska gambling-tillställningar där kamphundar hetsas mot varandra i blodiga uppgörelser. Segrande jycke vinner ära och ryktbarhet, förlorande ådrar sig i allmänhet svåra skador och blir ofta avlivad efteråt. Verksamheten stämplas som djurplågeri och är förbjuden i alla amerikanska delstater.
Hjälpt till med avlivningen
27-årige Vick har nu erkänt sig skyldig. Han hävdar visserligen att han aldrig satsat några pengar på fajterna, ”bara” att han varit med och arrangerat tillställningar på sin gård i Virginia – och dessutom hjälpt till att avliva förlorarhundarna.
Naturligtvis är han ångerfull också.
– Jag skäms och ber alla om ursäkt, hette det vid en presskonferens i måndags.
Yeah, right. Det är som som vanligt . Han är olycklig över att ha blivit påkommen – inget annat.
Avstängd från ligan
Nu får stjärnan – och vi talar verkligen stjärna här; ingen är större än en quarterback i NFL – betala priset. Han riskerar som allra lindrigast dryga böter och är dessutom avstängd av NFL.
Helt riktigt. Han får bara vad han verkligen förtjänar. Det är bara riktiga skitar som ägnar sig åt djurplågeri.
Samtidigt är det svårt att inte häpna över de groteska reaktionerna på skandalen – i synnerhet i skenet av hur betydligt allvarligare brott brukar mötas.
Det finns, för att ta ett närliggande exempel, NFL-stjärnor som gripits för att ha skjutit mot människor. Dem är det ingen som bryr sig ett skvatt om. Men Michael Vick är plötsligt USA:s mest hatade man.
Förvånande – och ändå inte.
Som utrikeskorrespondent skriver jag ofta om fullständigt vedervärdiga övergrepp mot människor. Då får jag i princip inga reaktioner alls. Men rapporterar jag om en katt nåt dumhuvud varit elak mot, då spricker mejlboxen av indignation och krav på vedergällning.
Värre med djur
Människor bryr sig helt enkelt mer om djur än om andra människor och Michael Vick hade antagligen kommit lindrigare undan om han plågat en lagkamrat i stället.
Det är ännu dystrare än hundfajter.
Barry Bonds slog sitt rekord och är nu den som dunkat iväg flest homeruns i den amerikanska baseboll-historien.
Jag vidhåller att det är stort – oavsett om han dopat sig eller inte.
Min ärade kollega i Los Angeles, Magnus Sundholm, lovar att spara ut skruvlockig mustasch om Jonas Björkman går till final i US Open.
Det borde vara motivation nog, tycker jag …
Men även om nu svenska framgångar
inte är att räkna med ska det bli häftigt att följa den klassiska turneringen ute i Queens igen. Främst för bataljen Federer-Nadal. Den börjar ju bli lika klassisk som Borg-McEnroe-dramat.
Mot alla odds:
Chicago Cubs leder central-divisionen i National-ligan och drömmen om slutspelsmatcher på Wrigley Field bör kunna bli verklighet.
Inget gläder mig mer.
Rangers-stjärnorna Brendan Shanahan och Sean Avery sägs båda vara aktuella för roller i den nya Mike Myers-filmen ”Love guru”, med bland andra Jessica Alba.
Ja, varför inte. Det är onekligen två karaktärer. Men kan de inte få in Henke Lundqvist nånstans också?
Ed Belfour är en gigant!