Glappkäften
Glödhete Avery – oroshärd & dödligt vapen
NEW YORK. Sean Avery.
Det är svårt att komma runt det namnet just nu.
Han har den senaste veckan bekräftat att han fortfarande är NHL:s mest provokativa glappkäft – men också bevisat att han samtidigt är en lysande hockeyspelare.
Scenerna i Air Canada Centre i Toronto förra helgen är oförglömliga.
Redan under uppvärmningen lyckades New York Rangers Sean Avery reta upp Maple Leafs-antagonisten Darcy Tucker så våldsamt att storgruff utbröt på isen.
Gör stor nytta
Två nya slagsmål följde under inledningen av första perioden – det andra startade i samma stund som herrarna kom ut från utvisningsbåsen efter det första.
Sedan avgjorde Avery sånär matchen. I ett och samma byte spelade han fram till Brendan Shanahans 1–0-mål – och snärtade själv in 2–0.
Där har vi den lille gynnaren i ett nötskal.
Han är både en stöddig orosstiftare – och ett dödligt offensivt vapen.
Och Rangers har lika stor nytta av honom i båda rollerna.
Förolämpningarna och elakheterna han strör omkring sig – ryktesvis kretsande kring flickvänner, frisyrer och tillkortakommanden utanför rinken – kan kanske framstå som både osportsliga och smaklösa, men de är effektiva. Motståndarna sätts ur balans och drar på sig utvisningar. En sån som Kovaltjuk i Atlanta Thrashers slutade till exempel helt att fungera under slutspelsmatcherna mot Rangers i våras – just på grund av att han blev så vansinnigt förbannad på Avery. Det är förstås något förvånande att rutinerade spelar låter sig störas så svårt. De vet ju vad han är ute efter. Antagligen är han så irriterande och jobbig att det inte går att värja sig, hur man än försöker.
Fascinerande spelare
Kritikerna gör stor affär av att 27-åringen så sällan är beredd att följa upp de verbala attackerna med knogarna, men vadå – den förmenta ”fegheten” strör såklart extra salt i sårade egon och väcker ännu starkare avsky.
Det är det Hollwyood-divan lever på, ju.
I den andra rollen, som faktisk hockeyspelare, är Sean Avery grovt underskattad. Jag vill sträcka mig så långt som att påstå att de problem Rangers haft under den inledande månaden den här säsongen bland annat berott på att han varit skadad. Broadway’s finest har blivit beroende av den energi och passion han lösgör under matcherna, den explosiva svikt han har i skäret, den okuvlighet med vilken han varje satans byte går till attack.
Lägger man ihop de olika delarna växer bilden av den kanske mest fascinerande spelaren i hela ligan fram.
Buffalo? Ja, vänta bara. De har fått samma slags start som Ottawa i fjol, men om en månad är de på slutspelsplats igen.