Kom utan någonting & lämnade med detsamma

Brenning: Everton har inte nått botten ännu

Patrik Brenning

Två lag i kris med nya tränare på jakt efter en nystart.

Leicester kom till söndagens ligamatch med en spelidé och belönades med tre poäng.

Everton kom utan någonting och fick lämna med precis detsamma.

Det är lätt att glömma men så sent som sommaren 2016 var det just Leicester som Everton ville kopiera när de värvade över hyllade scouten Steve Walsh som ny sportchef. För bara några månader sedan såg det också ut som om klubben hade alla möjligheter att inleda ett långsiktigt projekt med ambitionen att förvandla laget från en mittenklubb med ambitioner till en toppklubb med möjlighet att utmana om en plats i Champions League.

Sen landade spelschemat i tränaren Ronald Koemans knä.

– Jag tittade på det och såg att fem av våra första nio matcher var mot klubbar som slutade topp sex förra säsongen. Jag tittade på det igen och sa för mig själv: Phew.

Då försvann långsiktigheten

I samma ögonblick försvann all den där långsiktigheten ur Ronald Koemans tankar. Nu handlade allt om att rädda jobbet i Everton.

Istället för att låta Steve Walsh hitta den typ av bortglömda guldklimpar som hade förvandlat Leicester till ligamästare så tvingades sportchefen och Koeman nu jaga dyra stjärnförvärv med potential nog att omedelbart gå in och förstärka Everton. När de summerade sommaren stod de till sist där med de två tyngsta värvningarna Wayne Rooney och Gylfi Sigurdsson på samma position strax bakom den anfallsplats som trots intensiva försök (Olivier Giroud och Diego Costa) förblivit tom.

Holländaren försökte då pussla ihop ett lag av spelare som inte hade kvalité nog att förse Wayne Rooney och Gylfi Sigurdson med bollar längs backen bakifrån och utan anfallsalternativ för att ta emot och passa fram kreatörerna framifrån. Det höll nio omgångar innan Koeman fick gå.

Blev inte mycket bättre

Mot Leicester återvände tillfällige ersättaren David Unsworth till en mer klassisk taktik med Aaron Lennon och Kevin Mirallas som offensiva vapen på kanterna och Rooney släpandes bakom Dominic Calvert-Lewin. Det blev inte mycket bättre det.

Wayne Rooney kommer fortfarande inte nära mål nog för att bli riktigt farlig och Calvert-Lewin är inte på något sätt redo att axla Lukakus mantel. Nu blev dessutom prestigevärvningen Sigurdsson placerad på bänken.

0-2-förlusten mot Leicester visade bara att Everton fortfortfarande är en klubb som famlar. I somras hade de kapitalet och kraften nog att bygga om och bygga nytt men tio omgångar senare vet de varken vem som ska träna dem eller vilket system det egentligen är tänkt att de ska spela.

Här har Leicester i alla fall ett stort försprång. För även om de också kom till matchen mot Everton med en ny tränare så gjorde de det med samma gamla spelidé.

För Leicesters del har det aldrig varit någon tvekan om att det är den tidigare så vinstgivande kontringsfotbollen som ska gälla även framöver. Nu är det upp till defensivt skolade Claude Puel att sätta försvarsspelet igen och med det ordna bollvinsterna som ger Riyad Mahrez, Jamie Vardy och vindsnabbe Demarai Gray chansen att straffa oorganiserade motståndarförsvar.

Gray var den som stack ut allra mest i mot Everton men även Mahrez och Vardy visade gryende form.

Leicester kom till söndagens match med en ny tränare men också en ärvd spelidé och en trupp byggd efter den. Everton kom till söndagens match med den enda gemensamma nämnaren med sin motståndare att de också hade en ny tränare.

Leicester har börjat sin vandring igen. Jag är rädd att Everton inte nått botten riktigt ännu.