Hagelin: ”Jag ville ge fingret åt dem”
Publicerad 2016-09-03
Han var ingen stjärna som ungdomslirare.
Var för liten och klen.
Nu står Carl Hagelin, 28, med en Stanley Cup-buckla, är en av de snabbaste i världen på skridskor och har en given plats i Tre Kronors World Cup-lag.
– Jag har alltid kämpat och tränat extra. Nu har mina drömmar slagit in, säger Carl Hagelin till Sportbladet.
På söndag och måndag samlas Tre Kronor i Göteborg.
Träningsläger inför World Cup med matcher mot Finland torsdag och lördag.
För en spelare i Tre Kronor är det ännu ett bevis på att hårt jobb ger belöning.
Vi backar bandet en sådär 18 år.
Till landhockeyplanen hos familjen Hagelin i Nykvarn utanför Södertälje.
– Vi lirade hela tiden, berättar Carl i Sportbladets och Hockeystudions podcast inför World Cup.
Innebandybollen var utrustad med en plastpåse inuti för att skapa den där tyngden som är så viktig för alla landhockeyälskare.
”Jag fick smaka knogar”
En del väljer tennisboll – andra gör som Bobbie och Carl Hagelin.
– Vi lirade som de flesta andra. Skillnaden i vårt gäng var väl att om någon ropade fight så blev det just det – slagsmål. Jag var minst och yngst och jag hade två val – antingen sprang jag in till mamma eller så fick brorsan tag på mig och jag fick smaka knogar.
Det är lite så som Carls liv har varit.
Minst.
Fått kämpa oerhört hårt.
– När jag var 14–15 år så var jag en medelspelare på ishockey. Minns när hälften av killarna i U16-laget fick varva upp till U18 så blev jag inte vald. Jag hade inget tryck i skridskoåkningen. Jag hade bra frekvens, men kom ingenstans.
Men något hände där.
I junioråldern.
All träning började ge effekt.
– Jag har ingen hemlighet eller så. Jag vet att jag och min bror tränade oerhört hårt. Efter att jag tränat med laget så åkte jag och min bror och tränade i hemlighet. Vi ville träna mest och inte säga det till någon. Det var min bror som pushade mig.
När musklerna kom i slutet av tonåren kom framgångarna.
Skridskoåkningen började bli sådär fin, effektiv och glidande. Det blev lite Pavel Bure över Carl Hagelin.
Det gav en plats i JVM 2008, stipendium på Michigan University i USA och NHL-draftad av New York Rangers.
Och alla ni som sysslat med idrott vet hur effektivt det är att få kämpa i motvind, ingen uppmärksamhet och så kommer framgången.
Hårt jobb vinner
Den känslan blir enorm.
Talang är en sak.
Hårt jobb en annan.
Ofta är det hårt jobb som vinner.
Fin civil utbildning från Michigan, kontrakt med Rangers, OS-silver 2014, Stanley Cup-final 2014. Det gick bra för Hagelin. 17 mål två säsonger i rad i New York.
Men så kom det första av två samtal senaste året som förändrade det mesta runt Nykvarnskillen.
– Jag minns att jag pratade med min naprapat förra sommaren. Jag sa till honom att det är väl en procent chans att jag blir trejdad. Sedan gick jag på förfest på kvällen och la ifrån mig mobilen. Hade 20 missade samtal när jag såg displayen och sedan ringde agenten. Han berättade att jag blivit bortbytt till Anaheim från New York. Tjejen blev chockad, det är nog alltid svårare för respektive. Jag får nya vänner ganska snabbt i omklädningsrummet, men för fruar och flickvänner är det tuffare.
Sedan startade säsongen i Anaheim.
Gick sådär.
Det lossnade efter nyår och han gjorde poäng i flera matcher i följd. Efter en match gick han och käkade middag med pappa Boris och en vän till pappa. I hissen på väg hem efter middagen ringde telefonen.
– Jag svarade inte. Lyssnade av svararen och det var general manager Bob Murray som hade pratat in ett meddelande. Ring mig var budskapet. Sedan hann jag inte ringa upp utan Murray ringde igen. Ganska torftig konversation. Han berättade varför han gjorde bytet. Han ville ha en förändring. Ruska runt. Inget dösnack utan det är rakt på sak.
Blev revanschsugen
– Klart man börjar tänka. Trejdad två gånger på ett halvår. Vad händer? Sedan ringde jag Shawn Horcoff i laget, vi hade bra kontakt, och han sa bara: bevisa att de gjort fel.
Hagelin lyssnade på den före detta Mora-spelarens råd.
Det blev ett revanschsug som skapade en poängmaskin och en ny kedja tog form i Pittsburgh: Hagelin–Bonino–Kessel (HBK-line).
– När allt blev klart med Pittsburgh så ville man ge fingret till Anaheim. Rangers fattar jag för att det handlade om lönetak och så. Men Anaheim hade just signat mig. Var en ganska skön känsla när de åkte ut mot Nashville i slutspelet.
Två trejder.
Succé i Stanley Cup.
En poängform som hette duga för HBK.
Och i somras fick han lyfta Lord Stanleys Pokal.
Hyfsad resa för den lilla taniga pojken med de korta benen från Nykvarn.
– Har ett tips till alla pojkar och flickor därute. Ge järnet i alla övningar. Kör på träningen som att det vore match och träna mer än alla andra. Då kommer framgångarna.