”Det känns helt overkligt”

Mats Wennerholm

Henrik Sedin om att vara NHL:s bäste spelare

Henrik Sedin blev historisk som andre svensk att ta hem NHL:s tyngsta trofé – Hart Memorial Trophy.

Ett sagolikt slut på en säsongsavslutning som slår allt – både på och vid sidan av isen.

Först flytt till ett nytt hus utanför Vancouver i april, sedan ett stenhårt Stanley Cup-slutspel och så blev han pappa igen bara timmar efter att han och Canucks åkt i sjätte matchen mot blivande Stanley Cup-mästarna i Chicago.

– Men jag gillar att ha mycket att göra, säger Henrik.

Det är inte ofta tvillingbröderna Henrik och Daniel Sedin är skilda åt, men natten mot torsdag var Henrik ensam på NHL:s egen Oscars-gala.

Och när Hart Memorial Trophy skulle delas ut bildade Henrik istället en kedja med Alexander Ovetjkin och Sidney Crosby uppe på den stora scenen i Las Vegas.

– Det var stort att bara få stå där i det sällskapet. Det är ju de två spelarna som är ansiktena utåt för hela NHL. Och så lilla jag. Det var ett väldigt speciellt ögonblick. Men när mitt namn ropades ut kom det som en fullkomlig överraskning. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna.

Varför inte?

– Jag trodde jag skulle ha en chans att vinna Ted Lindsey Trophy, där spelarna själva röstar fram vinnaren. Men aldrig Hart. Det trodde jag skulle gå till någon av de två. Så det kändes helt overkligt.

”Ett planerat kejsarsnitt”

I dag är Henrik tillbaka hos familjen i Vancouver igen.

Hustrun Johanna och sönerna Valter och nyfödde Harry.

Harry som föddes dagen efter sista Stanley Cup-matchen mot Chicago den 11 maj, då Vancouver föll hemma med 1-5.

– Det var ett planerat kejsarsnitt, så jag var förberedd på det. Men det var absolut inte planerat efter vårt slutspelsschema även om det kan se så ut. Men hade vi vunnit hemma mot Chicago hade vi spelat en sjunde och avgörande match den 13 maj. Så det var en perfekt tajming.

Valter och Harry – det är lite ovanliga och gammaldags namn ni valt?

– Det är namn som finns i släkten och jag tror det är namn som är på väg tillbaka igen. Vi tycker att det är fina namn. Jag hoppas de själva tycker det också när de blir äldre.

Du har tidigare bott i lägenhet inne i själva Vancouver, men har alltid sagt att har man två barn måste man flytta till en villa utanför stan. Du står vid ditt ord?

– Ja, ett barn går bra när man bor i stan. Men har man två behövs det mer utrymme.

Daniel flyttade ju när han fick sitt andra. Så nu är ni grannar igen?

– Ja, nästan i alla fall. Det är väl tre, fyra minuter med bil att åka dit han bor.

De flesta trodde väl att brorsan Daniel skulle med till galan?

– Nej, det fanns ingen anledning för honom att stanna här borta så länge. Han satt och såg galan på internet hemma i Sverige. Så han missade ingenting.

De äldre i Modo visade vägen

Henrik ska själv bara hem till Vancouver och packa.

Till helgen åker han och familjen hem till Ö-vik igen.

Ett Ö-vik som numera kan skryta med de två enda svenskar som vunnit både Hart Trophy och Art Ross Trophy, priset till NHL:s poängkung.

Peter Forsberg tog hem samma dubbel 2003, då för övrigt Markus Näslund samtidigt röstades fram till NHL:s bäste av spelarna själva.

– Då kunde man inte ens tänka tanken att man själv skulle stå här en dag. Det trodde jag inte ens när säsongen började. Att jag skulle ta ett sånt kliv och vara uppe och slåss med den

absoluta toppen i ligan, säger Henrik Sedin.

– Men Peter och Markus Näslund och alla de andra 73:orna i Modo har stor del i det här. Det visade för oss yngre att det var möjligt att ta sig hela vägen, men också vad som krävdes för att ta sig dit.