Dockteater anklagas för terroristbrott
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-02-19
Astrid Menasanch Tobiesson Högerregeringen attackerar yttrandefriheten på alla fronter
Det är karnevalstider i Spanien. Gator och torg fylls av utklädda människor, sambatåg, dans och teater. På Madrids kommuns hemsida står att karnevalen är ”humorns och kvickhetens” fest.
Frågan är hur kvick humorn egentligen får lov att vara? För i år händer något som aldrig tidigare hänt under Spaniens tid som demokratisk stat. I Madrid dyker plötsligt polisen och myndigheten ”Brigaden för medborgarsäkerhet och information” upp på en dockteaterföreställning. Två dockspelare arresteras omedelbart, misstänkta för ”stöd för terrorism”, och häktas därefter.
Bevismaterialet? Rekvisita: ett handmålat plakat.
Föreställningen kritiserar politiken som högerpartiet Partido Popular genomdrivit. Bland annat det lagpaket som infördes i juli förra året och som i folkmun kallas för ”munkavlelagarna”.
I den satiriska pjäsen sägs att i Spanien är både rättsväsendet och polisen korrupt. Detta gestaltas genom att karaktären ”Polisen” planterar bevis för att få ”Häxan” fälld för terrorism. Beviset är ett plakat med texten ”Leve Alka-ETA”, alltså en sammanslagning av al-Qaida och den baskiska terrororganisationen ETA.
Fälls de två kulturarbetarna av Högsta domstolen risker de ett till tre års fängelse. Redan innan domen fallit blandar landets inrikesminister sig i juridiken och säger att de borde få fängelse.
Förra året kritiserade FN den spanska regeringen för att ”munkavlelagarna” allvarligt inskränker de mänskliga rättigheterna, i synnerhet demonstrationsrätten och yttrandefriheten. Till exempel är straffet upp till ett års fängelse om man på sociala medier kallar till oanmäld demonstration.
Eller om man åtalas för ”brott mot den religiösa känslan”. Något som vänsterpolitikern Rita Maestre riskerar för att hon för fem år sedan demonstrerade mot att det fanns en katolsk kyrka inne i skolan där hon då studerade.
Efter attentatet mot Charlie Hebdo tågade Spaniens president Mariano Rajoy till skydd för yttrandefriheten tillsammans med representanter från andra länder i EU. Reaktionerna på sociala medier lät inte vänta på sig: har presidenten åkt till Paris för att demonstrera när han förbjudit demonstrationer i sitt eget land?
Som en följd av den ekonomiska krisen ligger arbetslösheten på 20,8 procent och varannan person under 25 år går utan jobb. 34 procent av Spaniens befolkning tjänar under minimilönen 655 euro. Vart tredje barn lever i barnfattigdom. Sedan krisens början vräks i snitt 194 -familjer per dag, översatt i svensk kontext skulle det vara som om Göteborgs alla invånare hamnar på gatan. Och antalet självmord i Spanien har skjutit i höjden, i Katalonien en ökning med 45 procent.
På grund av krisen har folk tvingats emigrera, enligt senaste mätningen förra året bodde 2 183 043 spanjorer utomlands. På nätet cirkulerar bildrutor med texten: ”de sa att jag skulle komma långt ifall jag pluggade och här är jag nu – 2300 km från mitt hem”.
I samband med valet i Katalonien kallade den statliga televisionen sina anställda att svära trohet till den spanska flaggan. Försvarsdepartementet ansvarade för ceremonin som hölls i ett militärhögkvarter.
Den 12 oktober, dagen då Columbus landsteg i Latinamerika, firas som nationell högtid i Spanien. Som om 90 procent av ursprungsbefolkningen inte dog till följd av kolonia-lismen. Flaggan projiceras stort på slottet och den totala kostnaden för firandet har under de senaste krisåren varit 800 000 euro per år.
När kulturpersonligheten Willy Toledo kritiserade kyrkan, staten och högtidsdagen föreslog Partido Popular att han skulle klassas som ”persona non grata” och köras ut från sin hemstad. Samma parti som för några år sedan, på den symboliskt viktiga 18 juli – dagen då inbördeskriget bröt ut – valde att donera 286 845 euro för att underhålla Francos grav: ett 150 meter högt stenkors som ses på 40 km avstånd. Och många gator och torg bär fortfarande namn efter Francos generaler.
Som om det inte vore nog: sjukhusen har privatiserats, arbetsrätten inskränkts, universitetsavgifterna höjts, lönerna sänkts, bankerna räddats, teatrarna privatiserats och i många skolor byts samhällsorientering ut mot religion. Allt detta samtidigt som Partido Popular utreds för den största korruptionsskandalen i partiets historia. Tanken är inte långt borta: partiet har kanske implementerat så många nya lagar för att mörka sina brott.
Om en av Europas största demokratier, där högern gjort repression och manipulation till bärande statspolitik, skriver Olle Svenning strax före valet (Dagens Nyheter, 13 december 2015) att fascismen är på utdöende.
Men trots EU:s tysta godkännande har det spanska folket fortsatt att mobilisera. Senaste åren har en hel folkrörelse vuxit fram på gatorna och fortsatt in i parlamentet.
Den gamla tvåpartipolitiken har sprängts och fram har alternativ vuxit. Det har gått snabbt. Detta i en tid när EU:s gemensamhetspolitik och demokratiska uppdrag krackelerat.
Den senaste veckan har ett flertal demonstrationer hållits till stöd för dockteatern. På gatorna skanderar folket ur poeten Miguel Hernández dikt: för friheten blöder jag, kämpar och överlever, för friheten!
Astrid Menasanch Tobieson
Regissör och dramatiker
