Matnyttigt om filhantering
Cecilia Djurberg läser en äckligt intressant artikel om gammal mat i nya Filter
TIDSKRIFT Under julen peakar svenskarnas matsvinn med tolv procent, enligt Konsumentverket, samtidigt som det är högsäsong för vinterkräksjukor och matförgiftningar.
Den som vill uppnå harmoni mellan dessa faktorer bör läsa Andreas Jakobssons nyttiga dumpsterdykning i gammal mat i nya numret av magasinet Filter (nr 65), som förhoppningsvis sprids som norovirus i julbordstider.
Jakobsson sparar själv både pengar och miljö på att leta och äta kasserad mat, och har även skrivit boken Svinnlandet (2015) där han dissekerade systemfelen bakom att alldeles för mycket mat slängs.
I Filter ställer han frågan: ”Hur långt efter bäst före-datumet kan man äta mat utan att bli sjuk?” Svaret är delvis förutsägbart: självklart längre än man tror. Men att filmjölken skulle vara ätbar efter ett halvår i kylen var åtminstone en överraskning för mig, som ändå hör till dem som kör hårt på lukta-och-smaka-regeln framför datumstämplingen.
Jakobsson intervjuar kvalitetsansvariga på olika livsmedelskedjor och Livsmedelsverkets rådgivare. Skillnaden mellan olika datummärkningar reds ut, vi får veta vilka livsmedel man ska vara särskilt försiktig med (kyckling, ostron, köttfärs och färsk tonfisk), var mögelmarginalen går för gammal ost och hur förruttnelsens resa ser ut i fruktskålen.
Jag saknar dock något om vad som händer med näringshalten i gammal mat. Om det nu inte är en myt att vitaminer kan minska vid tillagning, undrar man ju spontant vad som händer med dem på tidsaxeln?
